Idag var det dags för långpass, 25-27km nånting stod det i schemat men ni som känner mig vet att jag inte alltid är kapabel att följa program ens när jag försöker. Ryggsäcken innehåller en vattenblåsa som rymmer 2 liter vatten, men sen väger själva ryggsäcken en del plus det faktum att jag har grejer i den som jag kan behöva så totalt hivade jag upp 3kg på ryggen och gav mig av (i efterhand förstår jag att det påverkar orken det med men det var inget jag tänkte på tidigare idag).

Rundan jag valde är ganska kuperad, det är bra för då får jag automatiskt backträning. Dessvärre är jag välbekant med åtminstone första 9km så där gick det på tok för fort. Sen kom jag ut på den träliga Drottningholmsvägen som är ett enda långt motlut till Tranebergsbron, som i sin tur är både lång och otrevlig.

Ner mot rålis mötte jag en sprallig och glad löpare som gav mig en high five, så i flera kilometer efter det sprang jag och smålog och var glad. Sådana löpare – spontana och glada – borde det finnas fler av 🙂

Stannade och fikade vid 15km och insåg att rundan inte är 25. Den är 30, kortaste vägen. Nåja, det var ju så dags att komma på det nu – jag undrar om inte mitt undermedvetna ansåg att vädret var så fint att jag bara måste utnyttja det maximalt och ledde in mig på den här rundan i smyg.

Vid 20km började det gå lite tungt men det tog ytterligare någon kilometer innan jag började få problem och blev tvungen att börja gå i backarna. Lårens baksida och höftböjarna var jättetrötta, så jag försökte avlasta dem lite för att inte överanstränga dem. Det betydde att farten sjönk betydligt, men det var så vackert och ljummet ute att jag klarade mig bra ändå. Jag varken frös eller var speciellt ledsen för det, jag hade det så bra ändå.

Mot slutet på rundan stötte jag ihop med Peter Nilsson som med framgång tröttade ut barnen, och det verkar som att han har något spännande på gång på långpassfronten. Det kan bli roligt, om det blir som jag torr och hoppas.

När jag närmade mig hemma kände jag att jag nog allt hade lite energi kvar i benen ändå och sista kilometern gick riktigt fort, 6:12 min/km så helt slut kan jag inte ha varit och det är också bra.

Sammanlagt blev det 30,1km på 3:21:03 och det är så mitt i prick att jag bara ler av belåtenhet. Hade farten varit jämn och fin hade det varit bättre, men jag får nog fler chanser att springa långt 🙂