Jag har inte sprungit på löpband på evigheter, men nu vad det dags. Träningsvärk i baken sen igår, bollen tog rätt bra, skulle inte få hindra mig och även om jag undrade vad i hela friden jag höll på med ett tag så klarade jag faktiskt av att springa i 30 minuter i sträck, redan det är en bedrift om man inte löptränat regelbundet på ett tag.

Sedan kastade jag mig över gymmet, som var jättetomt på folk. Latsdrag, hantelrodd, hammercurl, bicepscurl, militärpress, stångrodd, flies, tricepspress. Man hinner mycket när man är själv på gymmet!

Nu är jag på gång, törs jag faktiskt påstå. Som jag saknat mina superfina Salming Race. Jag kan fortfarande med stolthet proklamera att jag aldrig gjort ett dåligt pass i skorna!Fast det är klart, senast jag hade dem gjorde jag milen på 55 minuter och maran på 4h 26min … Allting är relativt.  

Det är inte farten som avgör, eller distansen. Det är hur man mår när man stannar som avgör om passet var bra, och idag var passet skitbra!!! 

Jag tror jag kom 3,9km, löpbandet sa 3,6 och klockan 4,2km så nånstans mitt emellan är väl säkert sant, på de där 30 minutrarna, och det är väl ungefär som när jag började. Den här resan har jag gjort förr, kan man väl säga.

Fast då visste jag inte lika mycket och fick chansa mig fram.

Nu är jag beväpnad med världens bästa vapen: kunskap och erfarenhet! 

Och så slipper jag jobba i motbacke hela tiden, jag är redan glad i att träna. Det var jag inte från början. Bonus där med, med andra ord. 

Ha en trevlig vecka allesammans!!