Jag tittar ut idag och det är +2 grader och regnet hänger i luften. Vilken tur att jag tog chansen igår! Jag hade grämt mig så mycket idag om jag inte hade lyckats komma ut och springa som jag ville. Visst rörde jag till det och visst blev det väl egentligen ganska trassligt för min älskling men så som han skrattade igår kväll när vi pratade om det så tror jag inte han hade något emot det. Tvärt om verkar han tycka att det var jätteskoj. Eller som han sa: “Tillsammans med dig har man aldrig tråkigt. Man vet aldrig vad som kan hända!” och sen skrattade han igen. Tänk så min träning kan glädja andra 🙂