Gårdagens cykelpass gjorde gott i själen, det är något djupt tillfredställande med att cykla riktigt länge. Det kanske beror på att det är en annan trötthet som smyger sig på vid ett långpass, det är inte den paniskt flämtande och hjärtflimrande utmattningen utan en mer grundläggande trötthet som går på djupet av musklerna och sakta sprider sig till hela kroppen tills man är helt slutkörd och matt. Ändå är pulsen inte särskilt hög, fast kroppen är trött. Det är en trötthet som gör att jag sover som ett barn när natten kommer.

Imorgon blir det långpass i Ursvik, jag tänker ta mig an Xtremeslingan på 15km med den där hemska backen. Jag har lovat mig själv att jag får gå upp för den, annars vågar jag inte springa den rundan.

Lustigt att man kan bli tyngre och smalare. Ser att vågen pekat uppåt, men när jag dubbelkollar med kläder och måttband hävdar de bestämt att både mage och rumpa blivit mindre.

Jag tycker att jag äter ganska lagom, jag försöker laga nyttig husmanskost på äkta råvaror och få med mycket grönsaker i kosten. Det är säkert bara vätska, glykogen och kanske kanske ett litet uns muskler jag lagt på mig. Det vore skojigt om det vore ett stort uns, men det kan man ju drömma om.

I och med att jag tränar så mycket och är i en uppbyggnadsfas försöker jag få i mig något direkt efter varje pass, och i brist på mat har jag givit efter för gainomax. En sådan direkt efter passet, så fort jag kan dricka utan att frusta rakt ner i tetran, och sen riktig mat när jag kommer hem.

Jag kan inte nog betona hur dumt det är att hårdträna och inte äta ordentligt. Man kan inte köra bil utan att tanka med jämna mellanrum, varför tror somliga att de kan träna utan att fylla på energi regelbundet?