Det blev mycket möten igår, faktiskt så sent att jag inte var hemma förrän runt midnatt. Fast den här gången snörade jag på mig mina favoritlöparskor och tänkte att den som vill gnälla ska få en lektion om ultralöpning, ben och skadenojjor de sent ska glömma. Jag hade glömt att mina journalistkollegor kan vara de minst medvetna människorna i världen när det gäller klädval och skor.

Tack och lov för det.

Vid elvasnåret på kvällen, när vi äntligen var mer eller mindre klara, kastade jag mig över den största hamburgare jag sett på länge eftersom jag var totalt utsvulten. Den här gången klarade jag mig från magknip, intressant nog. Jag oroade mig lite för det men det är inte så lätt att hitta snabbt kvalitétskäk så nära midnatt så det kändes inte som att jag hade något val. Jag hade nog lite tur skulle jag tro, men när jag blir hungrig på riktigt blir jag lite desperat.

Häromdagen testade jag om jag klarade att göra utfall på ett nytt sätt, jag brukar ju ta ett steg framåt och sjunka ner mot golvet innan jag pressar upp kroppen igen och tar ett steg bakåt (se: http://www.exrx.net/WeightExercises/GluteusMaximus/BBLunge.html ). Men man kan tydligen skippa själva steget och ställa sig i rätt position direkt och bara sänka sig ner och pressa sig upp (se: http://www.exrx.net/WeightExercises/GluteusMaximus/BBSingleLegSplitSquat.html ).

Nu vet jag att “lunge” och “squat” är olika övningar men de tränar rätt muskler, det är därför jag höll på och jämförde dem och testade. Därav träningsvärk i skinkorna. Det är underhållande att sitta på ganska obekväma stolar i timtals med träningsvärk i sittdynorna. Klyftigt att anse sig ta det lugnare, nu ska det trappas ner och så drar jag på mig träningsvärk i något i alla fall? 🙂