Se så, sjas nu alla olyckskorpar. Jag lovade benen en vilodag, jag får väl se till att hålla det också.
Fast solen lyser fint därute. -2 grader, vindstilla. Barmark. Låter inte det lockande?
Fast jag lovade. Så tig nu, olyckskorpar. Man ska hålla vad man lovar, även om man ångrar sig när det börjar bli dags.
Vilopulsen imorse var föredömligt låg och fin, så jag betvivlar att det är någon sjuka i farten. Inget som anfäktar systemet mer än vanligt med andra ord 🙂
Olyckskorparna har med andra ord inget att kraxa om. Jag har inte ont heller, om man bortser från en behagligt avklingande rest av träningsvärk från helvetet och det kan jag stå ut med vilken dag som helst för den kämpade jag mig till själv! Svettades och kämpade för varenda bit, det är helt och hållet mitt eget fel 🙂
Och jag ska berätta en hemlis: Jag tror det fungerar så i längden att musklerna blir starkare, och blir de starkare gör de samma jobb som förut med mindre ansträgning. Eller mer jobb för samma ansträgning.
Jag tror helt enkelt att jag behöver styrkan för att kunna bli snabbare. 🙂
Det kan hur som helst bara göra nytta att varera sig lite. Så sjas nu, olyckskorpar. En vilodag är inget att se.
Lagom till jag tryckte på skicka gick solen i moln, så det kanske var lika bra 🙂
Ja det är ett lätt genomskådat beteende 🙂
Tack tack 🙂
Trevlig helg 🙂
Om det kan vara till någon som helst tröst så hade du inte fått uppleva vare sig sol eller vindstilla om du styrt kosan mot Sumpan.
Olyckskorparna är tyvärr fenor på att lukta sig till vissa ord men dom är inget att bry sig om eftersom dom är genomskådade.
Vila i frid å puss på nosen! 😉