På uppvärmningen försökte min garminledde virtuelle partner att psyka mig genom att peta mig i ögat så ena linsen ploppade ur. Det skulle han inte ha gjort. Jag bestämde mig enögt för att sätta honom på plats.
Jag tog kommandot direkt och lämnade honom 150 meter efter redan efter ett par kilometer. När vi sedan kom till Mühleggbacken gav jag inte honom samma möjlighet som tidigare att komma ifatt, utan jag höll honom stången. Dopad! anklagade han mig, men jag svarade mes-Elof! och ryckte i nerförsbacken efter. Sedan var det rena promenadsegern i de avslutande sex kilometrarna.