Hemma en sväng hos föräldrarna denna vecka. Lämnat spel och skola så jag ska kunna koppla av… stressar ihjäl mig annars…

Sprang den vita rundan imorse och det är som tidigare nämnt min värsta plåga. Hade inte planerat att ta den men sen när jag ändå hamnade i den skogen tänkte jag att jag lika gärna kunde testa och se om jag pallade. Längesedan jag sprang så långt utan att pausa… men jag fick in en grym rytm i benen och huvudet var hyfsat utvilat så jag kunde bara köra på.
Den värsta biten är den nionde kilometern på slingan(då har jag dessutom sprungit 5km till slingan=14) som består av djupa kullar där en del är så branta att jag kasar på väg upp liksom… då e jag helt slut och sen vet jag att jag har ytterligare 5 km för att ta mig hem… fick upp ett mantra som löd ” det finns inget som jag inte klarar av, allt sitter i huvuet, bara att bita ihop, så blir det snart lättare” det körde jag med när det blev som tyngst…förvånad ändå att man orkar så mycket mer än vad man tror.

Igår blev det min favvorunda( 14km strandoch hav), spec vid fint väder och dert var det ju, förrutom att de var satans kallt och bitande i kinderna att det kändes som jag hade förfrusit dom, trots att jag sprang med min tjocka röglehalsduk. Tar det nog lugnt resten av dagen om det inte blir en sväng till gymmet senare…ska fika med en kompis och inviga espressohouse som kommit till stan. Världens godaste caffelatte..sofar…