Idag fick jag gräva djupt. Fick kämpa och slita och var ett tag nära att bryta. Men visste att jag aldrig skulle förlåta mig själv. Och tycka det var pinsamt att berätta att jag gav upp. Men det var nära. När 6e varvet skulle påbörjas hade jag ont överallt och magen var jättesvajig. Mådde illa och hade sura uppstötningar.
Men från början….
Var på plats en timme innan start. Hann med de sedvanliga toabesöken och placera ut vätskan och fotta lite. Starten gick fint och jag la mig långt bak för att inte stressas med i vansinnestempo. Hittade ett flow och körde på i 5.50. Hann ifatt en tjej som också skulle springa i 6mintempo och vi höll sällskap och peppade varandra Så de första 4 varven var inga problem. Milen på 1h och 15 på 90min, halvmaran på 2,02 tror jag. Sofar so good.
efter varv 4 kände jag-fan vad nice hälften gjord och flytet håller i 5.58 och 6min blank men aldrig långsammare! Had eväldigt jämn kmtid och tyckte jag hittat ett flow så jag inte behövde kolla klockan hela tiden. Började drömma om tider som 4.10…..
Men vid 25 började känningar komma. Mentala dippen kom och jag var less Kände att det var riktigt tråkigt och riktigt tungt. Tjejen jag sprang med visste inte om hon orkade hela och vid 24 sprang hon om och jag vet inte om hon bröt eller vad. Men jag harvade på och fick verkligen kämpa.
“kommer det redan nu, tänkte jag”. Var så tungt att jag nästan lipade. Frustrerande också att se hur klockan snittar 6.10 på den ena km och sen 6.14…Tillslut fick jag ge upp tanken på att persa och bara sikta på att inte stanna och gå. För gjorde jag det skulle det vara kört.
Tryckte en gel vid 29km och klarade mig hyfsat till 6e varvet. Men sen kom det. viljan att bara skita i alltihop. Det var så tråkigt, så tungt och rundan var så förbannat tjatig att jag tänkte in jag någongång ska bryta ett lopp så gör jag det nu. men jag fortsatte ändå och tänkte att: Det kan bara bli bättre nu För nu är det överjävligt. Varje steg var plågsamt och benen var riktigt möra. Bara tanken på de där varven jag hade kvar fick mig att vilja lägga mig ner och aldrig resa mig. typ.
Men på något sätt lyckades jag bita ihop och få till det där 7e varvet. På det åttonde och sista kände jag först: ska jag försöka mig på ett ryck nu? Men kände att nä, jag ligger på 6.10tempo och så orkar jag hela varvet.
Första tanken var. Håll ut till vätskestationen.( som var efter 1/2 varvet) Efter vätskestatonen var det 2,5km kvar. 1,5km till tänkte jag det är ingenting. Sen är det bara sista km kvar och den går lätt!Fick verkligen brottas med mig själv.
Då kom “brekaing the law” med Judas Priest och jag fick jäklar i det spring i benen. Orkade med en liten ökning i slutet och slängde mig i må på 4.22. Hamnade på plats 16 av 28 i min klass och känner mig trots utebliven persning nöjd med att jag kunde gräva så djupt och stå ut med så mycket smärta. För det gjorde ont. Riktigt ont.
Vad har jag då lärt mig av detta? Inför nästa lopp, tänker jag vara mer strukturerad i löpträningen. Inte träna på känn och inte tumma på mina långpass. Har bytt ut för många löppass mot crossfit, märkte jag så här i efterhand. Så om det nu blir mara eller halvmara till sommaren, ska jag ha en mer uppstyrd plan!!! Sen så ´kommer det dröja innan jag springer växjömarathon Nog för att loppet är mysigt och litet. Men 8 varv runt den där jäkla sjön???Roligare vägar kan man springa på!!!!
Skövde är inte fullt 🙂 Anmälan har precis öppnat tror jag. Klart du ska dit. Vi får dra varandra i 6:00 tempo igen fast i 6h istället 😛
häftigt 🙂 Var liiite sugen på skövde…är det fullt? swissalpine ska vara grymt häftigt har jag hört:)
Till Berlin fixar du sub4 🙂 Jag ska springa Skövde 6h, Stockholm marathon och sen årets huvudmål som är Swiss alpine 🙂
oj vad avundsjuk jag blir!!! Jodå. Jag har lagt upp en plan för sub 4 nu! och tänker inte slarva med långpassen denna gång!! Hemsk den där väggen ! Men sen var växjö etn tråkig bana menalt!!!
Har anmält mig till Berlinmaran.til hösten. har du nåt lopp i sikte??
Löpningen går kanon! Åker till Playitas på träningsvecka på måndag och det ska bli galet skönt att få springa lite i solen. Själv då?
haha ok kul att hitta dig här!! tack själv!! hur går det med löpningen:)
Tjejen du sprang med hittade ett helt ok flyt och kom in på 04:17:23. Tack för draghjälpen. Synd att jag tappade bort dig 🙂
Känner igen mig i dina känslosvall! Många tankar hinner flyga genom pannbenet under en mara! En mara kräver inte bara stark fysik utan också ett starkt psyke! Grattis till prestationen!
Tack elisabeth. Ja, jag har faktiskt inte tänkt på att det blir 3 maror på ett år! Men nu när du säger det så! Jo, är ändå nöjd att det inte blev peronämsta illafall:) Får se nu om jag ska kör mer lopp på ett tag, svårt att avgöra så nära inpå. men det känns som att det lär dröja iallafall till Berlin nästa år innan nästa mara! Nu ska jag snöa in mig på crossfit och gym ett tag!! sen får vi se!
Jag kan ärligt säga att det är först nu som jag är sugen på att springa marathon igen, två år efter jag sprang sist. Det tänker jag på lite när jag läser vad du skrivit. Du har sprungit tre maror på ett år. Det är mycket för en ” vanlig” motionär. Det krävs ett vansinnigt pannben för att genomföra de där 4 milen. Stor skillnad mellan 35 och 42 km…. Jag tycker du har gjort en fantastisk resa! Du är stark, motiverad och målinriktad. Kanske det är ett helt nytt mål du skall ha denna gången?! För att bibehålla glädjen i träningen… För det är få som älskar att träna så mycket som du gör!
Hoppas att du är nöjd över din prestation i Växjö, det är imponerande att ta sig i mål på ett maraton och din tid var riktigt bra!