Första regelrätta intervallpasset post-bäbis. Ryckigt och ojämnt, men jag skyller på ovana och det faktum att raksträckan jag valt är 50% grusväg och inte hela är upplyst. Runt nollan och regnar småspik gör inte förhållandena bättre. Det kan bara bli bättre!

Men nu tänker jag inte träna något imorgon, så det så. Jag har formligen frossat i löpning den här veckan, och nu surar mina ben på mig mer än vanligt. De har verkligen gjort sig förtjänt av vila, jag är fruktansvärt stolt faktiskt.

Jag fick i alla fall klart för mig vad jag behöver jobba på. “Allt” vore en för lätt sak att säga. Det jag tror är viktigast är corestyrkan. Höftens stabilisatorer, de som ska hålla bäckenet på rätt köl när jag springer. Alltså mittkropp, höfter och bak. Det gamla vanliga, kan man nästa säga. Jag förföljs av coreövningar, balansövningar och enbensövningar.

Av en anledning får man förmoda.