Vilken oerhört kaloririk sommar. Viktkurvan har pekat spikrakt uppåt med en ökning på inte mindre än 5 (fem!!!) kilo. Och så vägde jag för mycket redan från början. Nu är jag därmed 20 kg från min målvikt och det kommer krävas riktigt hårda tag och seriösa förändringar för att komma till rätta med denna ständigt uppåtgående kurva. Och för att den inte ska vända uppåt igen när jag väl lyckats gå ner.

Jag har länge försökt hålla koll på vad jag äter och räknar kalorier (dock inte under semestern och veckan före då jag var på jobbresa, så fyra veckor rejält slarvande). Trots detta har det inte direkt hänt något eftersom jag gång efter annan har slarvdagar som fullkomligt tillintetgör allt hårt jobb.

Det som verkligen blivit tydligt den här sommaren är hur dåligt jag mår av att äta väldigt fel. Magen har känts så utspänd så jag trott sen ska sprängas. Ändå tänker jag “hade det inte varit gott med en glass?”. Hur sjukt är inte det? Min hy har förändrats – och inte till det bättre – “ska vi inte ta och käka en burgare?”. Det känns att magen är i vägen, kroppen blir osmidigare – “ostbågar till filmen hade suttit fint”. Dåligt ätande medför mer dåligt ätande och ännu sämre allmäntillstånd. Bra kost och träning medför mersmak för det som är nyttigt och ännu bättre allmäntillstånd.

Sommaren 2014 var senast då jag nästan var på min målvikt (1-2kg ifrån). Då gick jag ner ca 10kg på ett halvår. För att återskapa det jag då gjorde måste jag nu börja träna mer och, framförallt, säga nej till alla varianter av godis, glass, chips, kakor, skräpmat, you name it. Jag minns att jag kände mig så tråkig och ibland nästintill oförskämd som tackade nej när det bjöds, men samtidigt var det så mycket lättare för mig att säga nej till allt än att följa några oskrivna riktlinjer för vad som gäller. Att äta en dålig grej leder ofta till att man äter en grej till… och en till… det är ju så gott och det här är ju bara ett undantag…

Nu kvarstår en vecka på semestern och med den säkert ytterligare några utsvävningar. Så får det nog vara. Men jag ska mjukstarta! Ett första steg i rätt riktning. Börja justera mitt mindset och fokusera på det som komma skall. Låta bli att själv köpa mat och snask som inte är bra, men få lov att äta om det bjuds bland vänner. Tänka på hur mycket jag äter, men inte väga och räkna. Med jobbstarten får sedan det riktiga allvaret börja.

Jag vill verkligen inte se ut som jag gör. Jag trivs inte. Det gör mig ledsen och jag känner mig ful. Ändå har jag inte hittat motivationen. Bristen på tydliga tecken på framsteg leder till tappad lust att fortsätta. Men nu *biiiiiip*!!! Jag ska gå ner och må bättre både i kroppen och med min kropp!!