Schneebergtrail e helt underbart galen. 2470 positiva höjdmeter på bara 32 km! Och faktiskt även nästan 1200 utförs. Vilket i sin tur innebär att det, för en svensk som inte e uppväxt mitt i bergen, nästan hela tiden e sjukt brant. Både uppförs och utförs. Fick använda stavarna mkt mer utförs än jag hade trott. Men satan så kul i all sin egendomlighet 🙂

Schneebergtrail – 32 km och 2470(!!) höjdmeter. Helt galet. Men oj så kul 🙂 Det går liksom inte att förstå hur brant det e när man petar in 2470 höjdmeter på bara 32 km. Haha. Och helt galet svårt underlag. Rötter, sten, rullgrus/sten-fält och när det ngn gång va ngt så när platt va det genomblöta ängar där man sjönk ner och nästan fastnade. Å sen i princip nollgradigt, dimma och snöblandat uppe på toppen på 2100 meter och 15 sekundmeter nordanvins. Haha. Och man bara älskar det. På ngt underligt sätt… För egentligen e det ju så sjukt jävla tungt. Snittet km 27-30 va nog en bra bit över 20 min/km. Haha. Stavarna kom till användning mer än jag trodde. Inte minst ofta nerförs när det va så brant att en del utan stavar snarast fick backa ner eller verkligen försiktigt ta sig ner på sidan. Då kom stavarna till pass som lite retardationshjälp. Tror även det sparade låren lite som känns oförskämt ok idag. Och även i sidled på så otroligt svårt och halt underlag. Och så klart uppförs där man ofta fick häva sig upp med hjälp av stavar. Har fan mer träningsvärk i överkroppen än i benen så här i efterhand. Satan bra helkroppsträning asså… Lite mer race report kommer så småningom! Var så säkra 🙂

Km-tiderna en bit ner på länken nedan (dvs inläsningen från min 910xt) säger väl det mesta. Haha. Och då e jag inte heeeelt oäven på att kuta… På en glad amatör-nivå asså som ganska stabil 3:15-marathonare och 1:29-halvmarathonare.