Nu känner jag mig bra otymplig faktiskt. Varenda gång jag ska vända mig om natten vaknar jag, eftersom det är ett så massivt arbete att få rotation på hela konkarongen och för att jag inte ska slita av något behöver jag hjälpa till med händer och böka. Eftersom man i snitt vänder sig en gång i kvarten sover jag ganska illa som ni kanske förstår. 

Lille Skutt är väldigt stark, det påstås att så här mot slutet så går sparkarna över till att bli mer bökande. Det är det ingen som sagt till Lilla Skutt, för det är ena riktiga karatersparkar jag får ta emot uppemot revbenen, njurarna och uppåt. Ibland spjärnar liten med fötterna och trycker rumpan mot sidan av magen så jag ser hel skev ut. För att inte magmusklerna ska gå helt av, det känns som att de tänker göra det ibland, får jag sätta handflatan emot och hålla emot med handkraft. Någon styrketränar därinne tror jag, men är det inte lite för tidigt med kroppsviktsövningar och måste kroppen i fråga vara min? 🙂

Vi har nu passerat det datum som barnmorskan satt ut som “helst inte tidigare”-datum, så om Lille Skutt gör entré nu ska det vara en färdig bebis vi får träffa. Allt ska vara klart så att säga, och uppskattningsvis är det en ungefär 49-50cm lång person som väger runt 3 kilo för tillfället, kanske några hekto till. 

Jag är fascinerad av att mitt blodtryck inte stigit, som högst hade jag 124/82 och det var första besöket så det kan man nog tillskriva stress, nervositet och allmän oro. Alla andra besök har blodtrycket guppat omkring 110/70 ungefär, det vill säga ungefär exakt där det brukar vara när jag tränar också. Det enda som stigit är pulsen, den ligger stadigt 10 slag högre än vanligt. Jag kan nog gissa varför 🙂

Blocksockret är också en sån där sak som är så stabilt att det är nästan komiskt, 4,1 – 4,2 har det legat på varenda gång de kollat. Kroppen är en fantastisk manick egentligen. Jag fortsätter lita på att den kan det här, att den vet vad som krävs och behövs. Om den sköter sin del ska jag sköta min. Jag ser till att sova det jag kan, tanka bra energi och rör mig det jag kan och får, det är väl det jag kan påverka ungefär.

Vi har förberett allt vi kan, allting är färdigt så nu återstår bara huvudpersonen också. Jag tror jag gått igenom hundra gånger vad man behöver, men jag vet att jag kommer att upptäcka att jag missat eller glömt något ändå. Eller inte vetat om att det finns, det kommer nya finurliga grejer hela tiden. 

Så småningom, på receptsidan, får jag väl se till att skaffa en sektion för barnmat. Smakportioner, lagom bäbisvänlig mat och liknande. I början är det väl mest frågan om att stavmixa skiten ur saker som är lagom söta, men så småningom, när smaksinnet börjat utvecklas mer, kommer det att bli lite spännande och när det finns tänder i den lilla munnen att tugga med kan det bli riktigt roligt 😀

Men en sak i taget, var sak har sin tid.

Fast jag är bra nyfiken nu! 🙂