Något Marathon i ordets rätte bemärkelse var det kanske inte

men för alla vi som simmade var det ett långt pass. För mig är simning i öppet vatten
en tredelad historia som består i. Fysisk aktivitet, socialt umgänge och en god
portion naturupplevelse. Människor som paddlar och seglar pratar om att vara
närahavet/vattnet och att det ger en starkare naturupplevelse nästan så att ju
mindre båt desto starkare naturupplevelse. Då måste den ultimata naturupplevelsen
i vatten vara att simma? För mig har det blivit så. Att vara utelämnad åt
krafter du inte kan rå på men ändå på något sätt bemästra dem. Att ha ork och
kontroll att bestämma vart du skall och faktiskt ta sig dit trots att vädret
vill att du skall åt ett annat håll. Jag har länge velat utöka den upplevelsen
till en mer fysisk utmaning, nej inte i paritet med Jonas Coltings Sverige
simmet utan en utmaning mer i nivå med vad en medelgod motionär men god simmare
klarar av.

Så söndagen den 13 juli 2014 Gav sig tillen början 5 glada tappra
simmare ner till badplatsen Talbo vid
sjön Hällungens
västra sida.Det är där vi oftast utgår ifrån när vi har vår ordinarie OW
träning.  Planerad rutt var att i 7
etapper på runt 1000m börja simma söder över mot Börs Flåg ett
läckert 90m högt berg som stupar lodrätt ner i vattnet. Fram till dit höll vi
oss ut med kanten. Det var också ungefär där den femte själen valde att vända
tillbaka. Vår följebåt skickade vi med den ensamma simmen medans vi andra
gjorde den första översimningen genom att korsa sjön och sikta mot Basteviks badplats.Sträckan
blev 1400m och vi hade go surf i vinden som började öka från måttliga 6-7m/s
till runt 10-12m/s. Vid badplatsen var det första energistoppet planerat då
hade vi avklarat 3600m dvs lite över en tredjedel av sträckan. Alla intog en
lagom mängd av sin favoritenergi, gjorde lite toabestyr skrattade och pratade
om hur fantastiskt det var att få uppleva och att kunna dela det med andra. En höjdpunkt
för mig var helt klart att ligga nedanför Börs Flåg och titta upp. Efter en
liten paus var det åter dags att ge sig av nu ut med sjöns Östra kant upp mot Svenshögen.
Nu började den tuffaste sträckan att simma ca 4000m i rak motvind som ökade
allt mer. 

En så läckert att se de andra simmarna ligga vid en sida i en halv V formation
som flyttfåglar och mata meter efter meter mot vågor och vind. Det är då man
inser hur stark naturen är och om man är vresig som en gammal björkstubbe kan successivt
sakta men säkert nå sina mål, ibland navigerar man snett och måste korrigera
kurs, lite som livet i sig. Strax innan Norra sågens badplats dit den
ursprungliga rutten var tänkte hittade vi en strand som var mer lä för dagens
andra stopp. Mitt ute på sjön hade vinden nu ökat och växlade mellan 10-15 m/s.
Gässen gick vita och för mig som är uppväxt med havet som utgångspunkt insåg att
vågorna inte beter sig i en sjö som i ett hav. I en sjö blir det lite som
ljudvågorna som studsar mot bergväggar och bildar eko. Vågorna är inte unisona
och kommer från samma håll, det hållet vinden blåser utan de studsar åt all möjliga
håll. In för den sista översimningen på ca 2000m blev det lite miss i kommunikationen
vilket medförde att vi gled isär lite grann. Tjejerna som låg nedvinds eller på
min läsida (på seglarspråk) kunde se mig men jag såg inte dem i vågorna. Vinden
var så stark att vågornas toppar ”blåste av” och skvätte som regn.  Eftersom jag kände mig stark om än sliten i
axlarna simmade jag över till sjökanten och följde strandlinjen tillbaka till
Talbo. Vid ett tillfälle valde jag att simma ut till följebåten för att fråga
var de andra var . Fick reda på att de hade valt att följa vinden och nyttja
den medvind som var. Tjejer är smartare!;-) Simmade då de sista 500m mot målet
200m från stranden hör jag något form av skratt. Jaha nu har jag blivit knäpp
jag tror ju inte på sjöjungfrur. Men där var de, visserligen utan stjärtfena
men med gummidräkt mina strävsamma simmarvänner Mari och Jessica. Vi kunde alltså
i samlad tropp simma de sista metrarna sida vid sida surfandes på vågorna in
mot stranden för att möta upp den något mer snabbsimmande brodern Martin som
redan embarkerat.

Jag kan nu se tillbaka på en efter omständigheterna fantastik
naturupplevelse. Om än lite mörbultad i axlarna. Men leendet vill inte
försvinna och tillfredställelsen är enorm. Vad belv det till sist jo 9500m
ungefär. Aktiv simtid under 3 timmar och förlupen tid 3timmar och knappt 50
minuter.Film från simningen