Jag blir rädd när jag mår så här bra. Rädd för den stunden när allt tar en ände med förskräckelse och jag åker käpprätt ner i bråddjupet igen.

När jag hade semester träffade jag ägaren av träningsstället Fridhill i Sjöbo (www.marieljung.se). Hon är den typen av människa som jag träffat ett fåtal av i mitt liv. Fullkomligt genomärlig men med ens allra bästa för ögonen. Idéspruta men samtidigt verklighetsförankrad. Hon satte av en timme helt gratis för att sitta och prata med mig + att jag fick gå gratis på ett pass (eller ett halvt, jag kom ju för sent…). Hennes råd till mig var:
– Släpp det som hände, det som utlöst depressionerna. Under djupavslappningen på yogan fokusera på att andas in det jag vill känna och andas ut de känslor jag inte vill ha.
– Satsa på att först och främst bli frisk.
– Inte just nu fatta stora beslut som att säga upp mig och påbörja en dyr utbildning.
– Föreslå för min chef att jag under arbetsträningen får göra ”något roligt”, till exempel utforma hemträningsprogram för alla kommunanställda, starta en löpargrupp etc.
– Gå en mindre ”kostkurs” och eventuell även något för stresshantering.
– Under tiden fortsätta drömma och planera.

Jag la idag fram förslaget om arbetsträningen för mina chefer och var så säker på att jag skulle få nej. Svaret blev “Absolut. Självklart.” När jag hade hittat min haka meddelade jag att jag inte tänkt längre än till att ställa frågan. Jag ska nu skissa på ett upplägg och återkomma. Det enda som oroar mig när det gäller detta är reaktioner i den egna gruppen. “Detta ingår ju inte i våra arbetsuppgifter.” “Vi har ju Previa som företagshälsovård.” “Detta står ju inte i vår arbetsbeskrivning.” “Vi ska ju finnas till för vårdtagarna.”

När vi pratat om arbetsträningen fick jag frågan om jag vill vara den av sjukgymnasterna och arbetsterapeuterna som är med och ansvarar för vårdplaneringarna framöver. Vårdplaneringsteam har varit på tapeten länge men det har varit massor av tjafs och diskussioner kring det. Jag tycker att det känns “taskigt” och lite oansvarigt att ta på mig något så stort samtidigt som jag funderar på att inte vara kvar på arbetsplatsen. Men cheferna tyckte inte att jag skulle låta den tanken stoppa mig. Jag har fått lite betänketid.

Idag fick jag faktiskt ett par “gliringar” om min löpning från kollegorna. Vi hade möte och tittade på ett linjediagram där linjen gick upp och ner i kurvor. “Dom backarna är jobbiga att springa i, Carro”, sa någon. “Du ska springa från vänster till höger, där lutar dom på rätt håll”, sa någon annan. Jag bara skrattade.

Gymet idag, för första gången på länge. Armhävningar, axellyft, plankor och lite annat. Hann äta mellanmål på jobb men var ändå hungrig under passet.

Ett paket i brevlådan :-D. Har börjat samla på Cityakuten…

Goodnajt.