Idag reflekterar jag över tio års blandad träning, och ändrar min Profil. Läs DEN för mera detaljer.

Skridsko- och skidåkare (utför) har jag blitt också, trots att jag varje år går sönder – senast runt höger tummes grundled – i skelett eller ledband när jag ger mig ut och sportar i vinterväder….

Första dagen på långfärdsskridskor bröt jag vänster arm (fast en riktig karl behöver ju inget gips om felställningen är minimal), och innan säsongen var slut hade jag – kunde inte stå på knä på sex månader – hunnit spräcka höger knäskål också…

Tummen hade jag väl kunnat rädda, om jag valt bort Cortinas Olympiabacke under snöstormen den sista skiddagen.

Två år med tejpad vänsterfot (och hälkoppar i bägge skorna) har inte varit giltig anledning för att undvika att ideligen kuta på asfalt, och avsaknad av rörlighet runt höfterna (och en byst under A) har inte gällt som skäl för att inte gå på Zumba.

I mitt fall behövdes det, att jag nog inte varit riktigt klok, för att jag skulle kunna förbli ganska frisk! Jag har lärt mig att de smärre krämporna läker, men att en sund vilja består.

Och nog finns där en och annan som också tycker att jag är vacker.