På nåt sätt är det lite coolt när det blir mörkt. Det finns så mycket häftiga grejer att ta på sig så man syns. Reflexer, såklart, men sådana som hänger och slänger är inte praktiska för oss löpare. Vi använder väst och utbudet är brett. Fjärran är den tid då det som fanns att uppbringa för att synas var någon typ av varselväst man fått av någon i byggbranschen. Nej nu finns de i alla färger, modeller och storlekar. Vissa mer som en sele, och när man står där i mörkret känns det som en kraftaccessoar. Kanske kan den skjuta laser via någon hemlig knapp.

För lysen finns det också många typer av. Som clips. Runt handled. Runt fotled. Eller i pannan. Lampan i pannan möjliggör också access till en hemlig värld. En särskild dimension av den som redan existerar. Bege dig till närmsta motionsspår. Spana efter “reflexpluppar” på träd. Så snart du ser en – spring dit. Snart hittar du en ny. Reflexbanan tar dig över stock och sten i områden som i dagsljus är bekanta, men nu blir till het nya. Ofta vet man inte hur långt det är. För det finns sällan en skylt i början. Människorna som sätter upp dessa är eldsjälar och man vet inte alltid vilka de är. Ni hör. Mystiken är enorm. Detta får ni inte missa.

Så kitta er med reflexer för att synas och pannlampa för att hitta. Till sist måste jag visa mitt senaste tillskott i skogarderoben. Rykande färska superhjälte skor. Känns lite som Batmans bil. Coola. Svarta. I dessa tar jag mig an det annalkande mörkret. May the force be with you. Och så vidare.