I morse kändes min smygande hälsporre värre än på några dagar, så enligt principen anfall är bästa försvar blev det fartpass i “barfotaskor”, mina kära Hattori.
Ärligt talat tycker jag inte de är så mycket till barfotaskor, men fjäderlätta och underbara att springa i är de i alla fall.
Jag hade inte så mycket tid i dag och då får man ju springa snabbare om man ska hinna med något. 3*3 km med kort joggvila kändes lämpligt och tidseffektivt. Tanken var någon sorts tröskelfart, ca 3:45/km, men som så ofta förr körde jag lite för snabbt. Tröskelintervaller är svårt, för när man ska köra intervaller är instinkten att kuta på i något som åtminstone närmar sig maxfart för sträckan. Där någonstans spricker själva tröskelkonceptet.
Första trean gick i 3:41-fart och kombinationen av ansträngningen och den stekande vårsolen gav mig en stark känsla av att jag borde ha tagit shortsen trots allt. Vilan blev ännu kortare än planerat eftersom jag fick för mig att jag kommit 500 meter och det inte fanns någon skylt. Vilket kan ha berott på att jag bara hunnit 360 meter.
Andra trean börjar lättsprunget men blir tyngre efterhand, med en nästan omärklig stigning och dessutom lite snirklig och tungsprungen stig. Trots det hamnade andra trean på 3:38 i snittfart.
Att jag misslyckats med kontrollerad tröskelfart märktes i inledningen av sista trean där farten inledningsvis hamnade kring skandalösa 4 blankt. Första halvkilometern går svagt uppåt och lite okoncentration i kombination med trötthet gjorde att tempot direkt föll. Jag skärpte till mig efterhand men snittet på sista trean blev 3:45.
Nu var ju det den fart jag tänkt hålla, men mer kontrollerat hela vägen och inte bara på sista som ett resultat av att jag inte orkade mer.
Hela P18-milen gick i alla fall på 37:30, inklusive en kilometers joggvila, så tidseffektivt var upplägget i alla fall.
Var anfall bästa försvar då? Nja. Det kändes ju kanon under passet och direkt efter men nu är det väl lite si och så. Jag ska kanske leka lite med Voltarentuben när jag kommer hem, och pröva att vila fram till söndagens långpass.
Hehe, tack för glada tillrop! 🙂
Nej, jag har inga mätresultat att referera till utan baserar det på att jag uppskattar min nuvarande kapacitet till strax under 36 på milen och ca 1:20 på halvmaran. Om HM-farten är lika med tröskel hamnar vi där nånstans mellan 3:45 och 3:50 beroende på dagsformen.
“Skandalös”… Ja, jo. För mig, just nu, med den form jag har för tillfället, så är 4-fart skandalöst under en intervall. Annars är det förstås en fullt respektabel fart när man är ute och tränar. 🙂
Tröskelfart på 3.45! Jisses. Farbror är i fin form må jag säga!
Har du mätt din tröskelfart i ngt test eller är det bara en uppskattning förresten? Annars kan jag rekommendera ett fullständigt laktat/maxpulstest på Bosön. Jag gjorde det för några år sen. Jättekul. Man springer på ett löpband tills man spyr. Vilket jag gjorde. Över hela golvet. Men testledaren var jätteglad ändå. Han tyckte att det bara var bra, nu visste vi ju att jag verkligen hade tagit ut mig max.
Tror dom uppmätte min tröskelfart till 4.13… En bit kvar till dina 3.45 om man säger så! 😉
Höhö – “skandalösa 4 blankt”. Så illa pinkat är det väl ändå inte 😉