Vanligtvis brukar det inte krävas några yttre faktorer för att ångesten ska finnas där, men igår kväll letade min hjärna efter utlösare som en sökande knarkhund.
Kursen jag har anmält mig till. Och betalat.
Att jag blir 40 nästa år, att jag blir äldre, att jag inte vill bli gammal, att jag alltid vill se ut så här, ha den kropp jag har nu, kunna träna som jag gör nu. Jag vill stanna tiden!!!
Vem av älsklingen och mig som kommer att dö först.
Att jag kanske inte kommer hinna bli mamma.
Hur jag om jag blir det ska klara att vara mamma, med alla mina problem som jag har så svårt att komma till rätta med.
Naturkatastrofer icke att förglömma.
Med tanke på ovanstående borde jag verkligen leva som om varje dag var den sista.
De senaste dagarnas utsikt. Från en och samma position.
Tänk egentligen på hur mycket du har åstadkommit genom livet och hur mycket mer du har att uppleva 🙂 Jag tror på att varje människa har en speciell tid i livet där det här med familj, leva och må bra händer när man minst anar det – oavsett i vilken ålder man befinner sig i. Så fortsätt med det du gör och sluta inte! 🙂