Börjar jag bli rätt bra på nu. Min kropp är sliten. Den protesterar och stretar emot. varningssignalerna är där, såsom konstant träningsverk och trötthet. stel.

Efter att ha lämnat in veckans träning igår med kommentarer, tyckte coach att jag ska ha en lugnare vecka. Och sist lyssnade jag inte på henne eftersom jag inte kände mig sliten. Då körde jag på i smyg ändå. tyckte det kändes onödigt att vila när jag kände mig fräsh.

Men nu tycker jag det däremot kommer rätt lägligt. Så viloveckan innebär alltså inte att jag kommer ligga på sofflocket. Det innebär inga tunga maxpass! Inga tunga lyft. Men jag kommer köra två gruppass på crossfit. Sen ett och annat lätt löppass samt att jag skulle få två lättare lyft teknikpass.

Rätt stel i benen fortfarande. Men det släppte relativt snabbt. värre var det med huvudet som kändes rätt tungt…bestämde mig för att helt lyssna på kroppen och låta den bestämma tempot. Det brukar bli bäst på morgonjogg. Funderade kring mitt mål nu med löpningen och kom fram till att nu handlar det mest om att hålla formen. att få till rutinen igen med morgonjogg. Att den totala tiden är viktigare än tempot. att förbränningen och känslan isig är viktigare än tempot. Därför siktar jag nu på att få till 2-3 morgonjoggar a 6-8km. Första månaden. Sen ser vi.

tempot idag var relativt jämt, fast jag blir lika förvånad varje gång att jag liksom är så segstartad. 6.30 i lätt kuperad terräng visserligen. men sen 6.18.6.14.6.09.6.02 osv…inga stora tempohöjningar men ändå. Lustigt att kroppen liksom trimmas igång efter hand. För många brukar det ju vara tvärtom. Att man startar snabbast för att sen bli trött mot slutet. min sista km gick i 5.50.

Nu kör vi gruppass ikväll! Ska bli kul för en gångsskull. Bara köra annat! Att göra nåt helt annat än vanliga kan också räknas som vila, tycker jag:) eller åtmindstonde en paus från det tunga.