Ansiktet får sitt. Ju mer jag jobbar med det, desto tydligare blir det vad som hänt. Det har liksom runnit från området mellan ögonbrynen, ner vid sidan av näsan och sedan utåt på båda sidor som i en triangel. Sedan in under hakan och ner på framsidan av halsen. När jag har kört silkn och fått det att mjukna känns det att det på vissa ställen faktiskt är ömt att trycka på. 

Jag tycker ju att ansiktet sett mer och mer plufsigt ut. Detta känns rätt hoppfullt. Klart att det inte blir snyggt med en massa kvarliggande vätska. 

Igår sprang jag trots supertrött och dålig sömn natten innan. Inser att jag måste hitta en strategi. Den borde nog vara att springa varje gång jag har tänkt springa, men att det går att justera både hastighet och längd. Jag behöver varken springa långt eller fort. En gång är bättre än ingen gång. Målet ska fortfarande vara att lägga mil i benen. Hellre 3 km än inga km. Och hellre 8 min per kilometer än ingen minut.