På förekommen anledning, och för att jag nu är full med blåmärken. Den där skräcken att ramla i skidspåret ni vet. Ja inte de skidåkare som åkt i alla år, men vi som inte hållit på så länge.
Jag är en av de som rätt som det är kommer kanande på ena rumphalvan med både skidor och stavar spretandes åt alla håll. Nej, jag gör det inte med flit, och jag gör det inte för att jag ska vara tuff och häftig och har försökt åka fort. Det bara blir så.
Det är heller inte hela världen att det händer så länge det är på rätt ställe och i rätt hastighet.Man får välja sina ställen att åka på när man ska träna på saker att förbättra helt enkelt. Just den där perioden då man ska prova att praktiskt göra saker man mest bearbetat i huvudet än så länge. Till exempel när jag ska nerför en backe som svänger på slutet, och jag ska träna på att..
Jo, det finns några skidåkare här också. 🙂 Nja, inga tips från mig kanske – jag tycker skidåkning är svårt och frustrerande. Men väldigt roligt när det funkar. 🙂
Tack Ingmari! 🙂 Roligt att det finns fler skidåkare här på fb. Då har du säkert en hel del bra tips. Jag tog upp skidåkningen igen förra vintern. Tränade skidor när jag var liten men snön försvann i de södras delarna av landet där jag bodde då. Äntligen bor jag på rätt ställe! 🙂
Roligt att läsa dina blogginlägg om längdskidåkning. 🙂 Jag känner igen en hel del. Det kan vara himmel eller helvete. En eloge till dig också för att du är så duktig och ambitiös med vallningen. Jag försöker smita undan och förtränga så mycket som möjligt när det gäller undersidan på mina skidor.
När började du åka skidor?