2017 bokslut

Kan enkelt sammanfatta det här året så här. Det blev ett år med väldigt många förkylningar och skador. För mycket stress på jobbet även detta år. Blev inte så mycket löpning som jag hade velat men har haft bra flyt i andra former av träning. Har verkligen yogat mycket det här året och jag märker av att det ger resultat. Även detta år har jag crawlat minst en gång i veckan.

Januari

Började året med förkylning. Mycket gnäll från min sida om att kondisen var bortblåst. Jobbade sjukt mycket under januari (ja hela vårterminen faktiskt. Nä hela året. Detta måste jag se över till 2018!).

I slutet av januari var det dags för Karlstad 6-timmars och efter velande bestämde jag mig för att ändå åka dit och umgås med likasinnade. Inget resultat som går till historien men det var trevligt i allafall!

Väl hemkommen från Karlstad så blev jag sjuk.

Februari

Genomförkyld så påbörjade jag ändå utmaningen ”spring tills du stupar” som Mikael Forsström anordnar. Lyckades hänga med längre än 2016 tack vare många promenader.

Fick en start till Arena Run av Springtime. Det är ett hinderbanelopp där man blandar löpning med en massa hinder. Inte de svåraste hindrerna men ändå utmanande för mig. Var så nervös innan start att jag höll på att kräkas. Sprang tillsammans med en annan Springtime ledare och vi hjälptes åt och peppade varandra. Det var faktiskt jättekul lopp!

I slutet av februari kom första skadan. Plötsligt en kväll så kom en nerv eller något i kläm i min axel och det gjorde så sjukt ont. Hade känningar från detta till och från under några veckor.

Mars

Skadorna fortsätter. Jag trampade snett under ett långpass och stukade hälsenan, så kändes det i allafall. Genomförde passet, vilket i efterhand skulle visa sig vara dumt. Hälsenan la in en protest. Denna protest höll i sig ett par veckor tills det var dags för Tunnel run och jag ville verkligen inte missa det loppet så jag startade. Var ovant att springa och jag tog det väldigt lugnt. Kändes skönt att få springa. Loppet var tyvärr lite av en besvikelse.

April

Började månaden med att värma upp löparna inför Premiärmilen och sedan springa loppet. Gick förvånansvärt mycket bättre att springa än vad jag hade hoppats på.

Även i år fick jag möte våren i Paris och springa Paris marathon. I år hade jag sällskap av en kompis, Stina, under loppet. Så mysigt att springa tillsammans med någon. Var reseledare för Springtime även detta år. Blev både förkyld och fick känning från hälsenan efter loppet så det var bara att ta det lugnt hela veckan innan det var dags att åka iväg till Mallorca som löpansvarig för Springtimetravels trainingcamp där. Det blev en underbar vecka!

I slutet av april så var jag med som löpcoach för ett Runners World och Saucony event inför Lidingöloppet. Efter en intressant föreläsning så var det dags för ett riktigt kul pass inne på Stockholms stadion. Tyvärr var det riktigt skitväder så vi höll på att frysa rumporna av oss.

Maj

Drabbades av en konstig yrsel där hela världen snurrade och det ända jag kunde göra var att ligga blickstilla i sängen en hel dag. I åtta timmar snurrade det sen började det att klinga av och jag kunde gå på toaletten. Biverkningar efter detta höll i sig i några dagar.

På rätt skakiga ben så startade jag STHLM Trail som var första tävlingen i STHLM Challenge serien. Jag testade att springa i riktiga trailskor och jösses vilken skillnad. Redan helgen efter var det dags för Kungsholmen runt och jag hade anmält mig till 10k. Starten gick och jag blev ensam… till slut så kom jag ikapp de som hade tagit i lite för mycket från start. När det var ett par kilometer kvar fick jag syn på en kollega och jag gav mig attan på att jag skulle om henne innan mål, snacka om draghjälp! Och ja jag lyckades komma först i mål och jag lyckades med mitt mål att springa snabbare än på Premiärmilen.

Redan helgen efter var det dags för Göteborgsvarvet. Satte som mål att försöka hålla under 6 minuters tempo. Inget jag normalt skulle vara nöjd med men med tanke på hur mycket sjuk och hur dåligt träningen gått under våren så var det utmaning att klara av denna fart. Jag grejade det även om jag blev trött mot slutet.

Sista helgen i maj drog golfsäsongen igång för min del. Skönt att få komma ut på golfbanan.

Juni

Premiär som farthållare på Stockholm marathon. Jag fick äran att bära 5 timmars ballongen och jag passerade mållinjen på 5 timmar 00 minuter och 00 sekunder.

I mitten av månaden var det dags för andra tävlingen i STHLM Challenge och det var STHLM 10. Fin milrunda med start och mål i Rålis. Hade jobbat som en galning för att göra klart en stor konferens som hade startat samma dag så uppladdningen var kanske inte den bästa men det gjorde inget när banan är så fin.

Tyvärr var det dags igen med problem från hälsenan eller rättare sagt posterior tribialis. Cykel fick ersätta löppassen. Kunde starta upp löpningen lite försiktig efter någon veckas uppehåll.

Juli

Tyvärr så kom besvären tillbaka så det blev att cykla med på löpträningarna. Kunde spela en hel del golf som tur var, även om foten inte riktigt gillade det.

Mikael F hade sommaredition av spring tills du stupar med bankgaranti under julimånad. Där man ska springa eller gå lika många kilometer som datumet är. Alltså 1 juli=1km, 2 juli=2km och så vidare. Och det man sprang utöver det fick man spara på banken. Även denna omgång blev det väldigt mycket promenad. Men jag grejade det!

Augusti

Kom igång lite med löpningen innan foten började gnälla igen och det blev en massa alternativ träning istället.

Denna månad var det dags för den tredje delen av STHLM Challenge och det var STHLM Urban trail. Det var ett lopp som gick in och ut genom olika byggnader i Stockholm som exempel Dramaten. Sprang tillsammans med Kerstin, Micke och Mia och vi hade så kul. Bra genrep inför att vi ska springa Medoc marathon tillsammans.

Sen dags för augustis höjdpunkt – Midnattsloppet. Hade inga förväntningar på en bra tid så att komma under 56 minuter blev jag förvånad över. Tog en öl tillsammans med Helena efter loppet som sig bör.

Årets nykomling The Music Run. Sprang 5 kilometer med musikzoner. Annorlunda lopp som lockar de som inte brukar springa. Efteråt var det världens party med DJs och dans.

Löpcoach på ett Springtimeevent inför deras resa till NYC marathon.

September

Tjejmilen dags. Missade förra året och i år inte så bra uppladdning men jag gillar tävlingen och det blev min bästa miltävling för detta år lite drygt 53 minuter, inte illa!

Dagen efter var jag Löpcoach på Bosön för Springtime, jag höll i löptekniken inför väldigt många. Efter det sprang vi långpass på Lidingöbanan. Kände mig seg och hade hög puls, tänkte att det är för att jag sprang snabbt dagen innan..

Vaknade förkyld dagen efter med ont i halsen, infektionen flyttade sig sedan ned i magen. Inte bästa uppladdningen inför Medoc marathon. Åkte till Bordeux på torsdagen och fredagen skulle jag hålla i morgonjoggen. Kände mig inte hundra. Blev inte sämre i allafall så det blev en start på lördagen. Vi tog det superlugnt, stannade på varje stopp och åt och drack. Jag smakade lite vin men inte överallt. Blev inte sjuk på nytt som tur var. Eller det blev jag visst.

Fick en start till Lidingöloppet och var förkyld. Velade in i det sista och bestämde mig till slut för att springa så jag gav mig iväg på lördag morgonen för att hämta nummerlapp och byta namn. Carina skulle också springa och efteråt skulle vi ut och äta och fira att jag fyllt år.

Jag sprang riktigt bra, testade att hålla den fart jag skulle vilja hålla för att vara nöjd. Jag höll den farten i nästan 20k sen blev jag trött och fick kramp. Krigade sista milen och kom ändå in på pers! Nästa år då jäklars 😉 den här gången klarade jag mig från att bli förkyld!

Sista september drog jag till Portugal på trainingcamp som löpansvarig med Springtime.

Oktober 

Efter en vecka med underbara människor och väder i Portugal så var det dags för foten att göra sig påmind. Fick rehaba den och avstå löpningen egentligen fram tills det var dags att åka till Portugal igen. Fast innan det var dags att åka dit så skulle sista loppet i STHM Challenge serien genomföras; STHLM Above/Below. Banan gick i tunnlar på Södermalm och målet låg uppe vid fåfängan. Alla var tvungna att ha bygghjälm på sig, så snygg! 😉

På höstlovet åkte jag till Portugal igen. Foten kändes okej men en viss oro för hur den skulle må efter veckan fanns. Träningen fungerade bra och foten höll sig lugn, ingen protest. Så lycklig!

November

Foten håller sig lugn.

Jag tränar på med massor av yoga, cirkelträning och andra styrkepass. Springer också men inga galna mängder.

December

Jag kör på, har ökat på träningen. Känner mig stark!

På juldagen åkte hela familjen till Fuerteventura för tre veckors semester. Jag har tränat sjukt bra där och känner mig riktigt på gång!

Tyvärr händer det som inte får hända, sista dagen, sista passet så snubblar jag och slår i knäet väldigt illa. Det svullnar upp och gör väldigt ont. Hur illa det är får jag inte veta förens svullnaden gått ned och knäet kan undersökas. 2018 som började så bra…