Idag fick Szalkai se sig nedröstad av Kristina, Mara-Mackan och Juan från Bosön. Ja, inte de riktiga personerna då, egentligen rör det sig om att jag har för livlig fantasi.

I min tankevärld hör jag ibland (konstigt nog bara när jag springer) goda råd levereras på skånska, dalmål, gotländska eller stockholmska. Ibland t om med någons röst, så att jag känner igen den. Och idag var det alltså Szalkai som försökte tala om för mig att jag sprang för fort (egentligen är det nog bara mina egna fobier för fart som lånade Szalkais röst i mitt huvud).

Det var då Mara-Mackan kom förbi och konstaterade att jag skulle lyssna på kroppen och låta den bestämma själv vad som är lätt och inte. Kristina höll med och poängterade att Mackan brukar veta vad han pratar om medan Juan konstaterade att det såg jättebra ut, det är bara att fortsätta så för det är långt kvar innan du får syra.

Det var en kort men livlig debatt som avslutades med att Szalkai konstaterade att det inte är någon fara att hålla en högre fart än planerat om kroppen återhämtar sig som den ska, och det verkar det ju som att du gör.

Jag vet, jag har livlig fantasi. 🙂