Jag har haft så svårt med motivationen. När jag gett mig ut har det alltid varit under tvång, antingen av familjen eller skolan.
Så slutade jag skolan och flyttade till en egen lägenhet och plötsligt är motivationen enorm. Här är det ingen som frågar om jag tränat, ingen bryr sig. Ingen förväntar sig något, ingen får mig att känna mig dålig som inte tränat och ingen berömmer heller om jag har tränat. Jag och min träning får vara ifred och vi trivs så bra ensamma.
De perioder jag tränar som bäst är när min sambo är bortrest. Då kan jag till och med överväga att träna flera gånger om dagen. Även om han skiter fullständigt i min träning så är det ändå en person som kan registrera när och hur ofta jag ska ut.
Jag var med om en liknande period under mitt jobb i skärgården. Där fanns inte heller någon som brydde sig om min träning. Även om det enda tvättalternativet var ett 15 grader varmt hav, gav jag mig ut och sprang, gärna längst strandkanten eller i skogen där inga andra människor var.
Förut sprang jag inte för att må bra eller få bra kondition, jag sprang för att behaga andra. Jag sprang bara när andra såg, gick när jag var ensam. Jag hatade löpning, jag dog inombords varje gång och trodde det hade att göra med mitt pannben. Att det var för att jag var svag mentalt jag inte klarade av att löpa ordentligt som andra människor. Nu vet jag bättre.
I själva verket älskar jag löpning men inte alls under press. Jag har lärt mig att springa på mina egna villkor, jag får gå om jag vill, jag får vara ute i 5 minuter, jag får stanna hemma om det känns jobbigt. Sen jag förstått detta och mår jag så oerhört mycket bättre över mig själv. Jag känner mig bra och duktig och jag tycker så mycket mer om mig själv.
Bara genom att omgivningen slutat lägga press på mig, har jag och löpningen hittat tillbaka till varandra. Bara genom att ingen bryr sig springer jag oftare, mer, fortare och bättre. Bara genom att omvärlden slutat ha krav, mår jag idag bättre än någonsin.
Well said Emilia, jag känner precis samma. Även fast jag bott själv betydligt längre är det först nu jag känner att jag tränar för min egen skull.