Bara ett par dagar kvar och då är det liksom par for the course att det kliar i halsen och värker lite överallt. Jag tror förresten jag har feber också.
Det är bara att hoppas att det är den vanliga pre-race-hypokondrin som grasserar.
Till den gängse bilden hör också lite ångest över träningsläget. För även om jag nog tränat mer än inför något annat lopp, eller åtminstone lika mycket som inför förra maran, så måste jag ju rimligen ha tränat fel. Eller dragit ner på mängden för tidigt. Eller åtminstone kört mitt sista långpass alldeles för långt innan, för inte sjutton finns det någon uthållighet kvar i kroppen nu. Och långpassen har varit för korta. Och för släta.
12.30 på lördag är alla sådana tankar bortblåsta.
Det är ju tur att man gjort några lopp och lärt sig känna igen känsloläget veckan före start…
Tack, Patrik!
Hela hypokondri och träningsångesten kommer att göra dig grymt allert på startlinjen. Allt kommer att kännas lätt när startskottet går och du äntligen kan slänga alla dessa tankar åt sidan och bara springa. Jag håller tummarna, lycka till:-)
den gången man känner sig fräsch och hundra procent inför ett lopp så går det nog riktigt illa är min gissning, undanflykterna måste ju byggas upp innan…