Igår avslutade jag träningsvecka 49 i samma goda stil som jag startade den, jag lyckades över förväntan faktiskt. Jag fick till alla pass jag hade hoppats på och alla goda val, att välja träningen istället för den varma mysiga filten i soffan, satte sina spår i valen jag gjort inne på ICA och vid middagsbordet. Det blir en sorts kaskadeffekt som gav det entydiga svaret på vågen idag så nu lyder nya lägstanoteringen 78,2kg.

Den nya lägstavikten gjorde mig så munter att jag kastade mig över excel och gjorde den här sammanställningen av medelvikten månad för månad:

Det gäller att inte hänga upp sig på enskilda dagar, enskilda vägningar. Det är inte den där enda vägningen som betyder något ändå, eller ens en enskild vecka. Vikten går lite upp, lite ner. Så länge det går mer ner än upp är allt i sin ordning. Det är svårt att komma ihåg det bara, när vikten visar röda siffror i protokollet. En hållbar och permanent viktnedgång är inte en sprint, det är ett maraton.

Tack och lov hade Paula att göra, hon lekte med sina bondgårdsdjur och pysslade, medan jag grejade i Excel. Excel är verkligen bra, mycket mer kompetent än vad jag är. Som tur är har Microsoft stoppat in hjälpfiler nästan överallt så det är mest en fråga om att läsa, läsa och läsa sig till vad man ska göra. Och stava rätt. Precis när jag var beredd att ge upp, jag fick inte datastaplarna att göra som jag ville kom maken förbi och noterade stavfelet jag inte såg själv. Ridå.

Det blev jättefint när jag väl lyckades stava rätt.