Lycklig är den som kan glömma
och gå vidare mot nya möten och famnar
– som inte ser sig om och minns i höstens tid
Lycklig är den som sover gott om
nätterna utan att drömma och våndas
och längta till det ouppnåeliga
Lyckligast är nog ändå den
som fått se ett ljus tändas i mörkret
som vilar sig mot barnets enkla förtröstan
som har sett hur en ljunghed kan blomma om hösten
som har funnit en gömd diamant i åkerns ler
och bär den nära nära hjärtat
(Birger
Franzén)
Vacker.