I helgen var det dags för nionde upplagan av Karlstad 6-timmars, en tävling som hålls på Våxnäshallens löparbanor. Vi springer helt enkelt runt runt på de knappa 200 metrarna i sex timmar och den som kommer längst vinner. Ett chip på skon mäter antalet varv man gör, och när målskottet går stannar man där man är så de kan mäta med mäthjul hur långt man kommit på sista varvet. Ett marathon är 218 varv 🙂
Distansrekordet i hallen för damer är strax över 72km på de sex timmarna och för herrar några meter kort från 90km. Det är väldigt väldigt många varv i hög fart 🙂
Jag gjorde min nya bottennotering i och med att jag bara promenerade hela tiden, men man blir rätt trött av det med. Klockan påstår 24 komma-nånting men ska jag vara ärlig bryr jag mig inte så mycket. En dag ska jag nå över 5 mil, men det var inte meningen att det skulle bli i år. För dålig träning, nyskadad fot och andra omständigheter gör att jag helt enkelt får nöja mig med promenaden.
Fyndade kläder på Lindex utförsäljning, de hade 50% på reapriset så då kunde jag ju inte riktigt hålla mig utan måste köpa lite. När det är så pass billigt känns det inte så dumt att handla, 100:- för en topp istället för 300:- är inte ledsamt alls!
Det är ganska smidigt att åka från Stockholm, alla tåg går ju härifrån men nästa gång vi ska till Karlstad får vi åka från småland istället, då blir det lite fler byten att ta hänsyn till.
Det var väldigt skönt att komma hem till sin egen säng, katterna och tystnade. För mycket kan man säga om hotell, men tyst är det inte. Åtminstone inte när det är flera barnfamiljer på hotellet, oj vad det springs i korridorerna, smälls i dörrarna, skriks och busas. Vad skönt att det är så tyst hemma.
Jag tycker inte så mycket om hotell, tror jag inte.
Aha, så ni måste inte kånka på precis allt? Det löser ju min andra fråga (och allt vatten då, hur orkar man bära det?) som jag inte ställde men satt och undrade över 🙂
Stockaryd, så Nässjö blir nära. Dit är det bara 20 minuter med krösatåget 🙂
Nja, ordinärt så bär du bara med dig för en dag åt gången. I övrigt får det åka i trossen så det är hanterbart 🙂
Nu vet jag inte vart i Småland du ska men att åka tåg är ändå relativt oblodigt. Alvesta är rätta knutpunkten här nere och sen raka spåret till Fjollträsk 😛
Aha, låter ju ganska praktiskt ändå, fast hur många dagars proviant kan man bära med sig egentligen? En vecka blir ju nästan 10kg bara i mat, det är ju jättemycket om man ska promenera. Sen tillkommer ju allt annat, vapnet inte minst.
Jag antar att försvaret insett att om man ska orka göra något mer än bara existera så behöver man energi 🙂
Man vinner inga krig på fastande mage, typ.
Mjukkonserv är en påskonserv, tänk dig påsarna med soppa i butiken. Du värmer maten med en värmepåse och lite vatten (alternativt bär mjukkonserven på dig och äter kroppsvarm, rekommenderas inte).
Smakar riktigt bra och är ett steg upp från frystorkat.
Och ja, du bär din egen mat. Du får en 24h-påse som du har med dig i stridspackningen och utöver 3 mål mat så är det även kaffepulver, godis, energybars, nötter och frystorkat kött tex så mat finns det gott om inom kronan.
Verkar ju lagom inspirerande, “mjukkonserv” har jag nog aldrig hört talas om. Fast ska man kånka med sig allt själv är 1,3kg/dag antagligen det minsta man kan komma undan med om det fortfarande ska vara något som liknar mat. I det fallet tror jag militären vet exakt hur det ska vara, just packning brukar de ha koll på.
Dagens fältranson:
http://www.utemat.se/24-h-meal-3-ratters-mjukkonserv/24h-meal-3r-meny-4-mjukkonserv
Låter som 1,5 pizza ungefär, eller fyra fullständiga McFeast-menyer. Det skulle kunna räcka kanske 🙂
Maten är INTE några bekymmer i det gröna. En 24-dygnsranson på 3600 kcal låter väl lagom?
Jag förstår dig, jag gick ju inte så långt, men jag vet hur benen mår efter en mara så jag kan tänka mig hur jag skulle ha mått om jag hade fortsatt till 4 mil. Med packning också blir det en helt annan grej!
Hur hungrig jag blir går inte att beskriva, åtminstone blir jag bottenlös efter ett sånt här äventyr 🙂
När jag genomförde baskerprovet under värnplikten så marscherade vi ca 4 mil under en dag med vapen och packning med pauser för diverse stationer.
Att säga att jag var mör är inte ens i närheten och duschen efteråt var gudaskön.
Tack! Jag tjuvade lite i början, de första 5-6km ungefär men jag besinnade mig när jag fått trava lite jag med och sedan var det bara att stega på. Det är väldigt jobbigt att gå så länge, höftböjarna tar mer stryk än av att springa tycker jag.
Eftersom vi vänder efter 3 timmar blir man lika sliten åt båda hållen, annars hade det gått åt pipan tror jag, det känns att man hållit ett och samma håll i kurvorna efter 3 timmar. Då är det skönt att få byta håll 🙂
Imponerande att du kunde hålla igen tempot som du gjorde 🙂
Pannbensträning de luxe att snurra varv efter varv på exakt samma ställe. Onekligen tänker jag på gamla Nascarskämt om vänsterkurvor.