Idag sprang jag Haninge trail, Stockholms tuffaste 10km-spår tillsammans med äldsta dottern. Ingen av våra klockor tyckte att det var 10km men det lär nog bero på terrängen snarare än banan för den ska vara kontrollmätt 10km.

Jag kunde inte fått bättre sällskap, väder eller förhållanden att springa. Banan var torr och fin, det var så där krispigt kallt innan så man frös tills starten gick och man kunde börja springa. Då var det fullständigt perfekt. Nu missade ni något underbart och får vänta till 2017 för att få chansen att vara med. Jag är definitivt där, sen om det blir 5, 10 eller 16,7 får träningen utvisa men där ska jag vara!

Älskling var med, och hann få med oss på några bilder. Nu är banan inte den allra mest publikvänliga, det mesta är inne i skogen på stigar med rötter och grejer. En liten bit på slutet går på elljusspåret. Det är så vackert där just nu, med alla träd som lyser av starka färger. Sjön, Rudan heter den nog, skymtar emellanåt.

Backarna är branta åt båda håll, ingen vila direkt. Det är tuff löpning. Är man inte beredd på att det är både teknisk terräng och kuperat kan det komma som en chock. Man får egentligen inte vila nånstans, det är några få ställen där man springer på platten och kan pusta ut lite. Eftersom man är i knixig terräng får man hela tiden trippa, vara på sin vakt och tänka sig för.

Det är helt enkelt underbart! Det är utmanande, tufft och jobbigt – men det är inte längre än att det är hanterbart. Det fanns både kortare och längre distanser, men milen var perfekt den här dagen.

Vi prickade i stort sett 80 minuter på milen, jag gissade på förhand på 90 minuter eftersom jag hade blodgivningen i bagaget och dotterns tå har hindrat henne från att träna. Jag undrar vad hon gjorde egentligen, hon vaknade efter en kväll ute på dansgolvet med en mörkblå och superöm tå. Nu har det gått över, men det var ju ett aber i början, hon fick tejpa den och joxa. Det blev inte så mycket träning att det störde under några veckor. Kanske inte den uppladdning man behöver inför Stockholms tuffaste millopp.
Å andra sidan, hon satte ett personbästa som hon kan återkomma till och putsa till om hon vill! Om tårna får vara hela och hon får träna lite löpning nån gång också, inte bara rehab och sådant det vill säga 🙂

Det har varit en sån där underbar dag, en energi-tankar-dag. Idag fylldes lyckomätaren på ordentligt.