Naprapaten hittade en synnerligen tjurig och ondsint låsning i mellanfoten, vid ett av kilbenen i foten. Den var tydligen ganska ovanlig dessutom eftersom hon hämtade en kollega som också skulle känna och klämma innan de började dra och bända i foten. TENS-maskinen var synnerligen obehaglig men den skulle öka blodflödet i området och stimulera muskulaturen i foten, som tydligen stelnat till, och sen satte hon akupunkturnålar i akillessenan eller i den trakten. Jag tittade inte, jag avskyr nålar.
Det var alltså inget farligt, bara en ganska ovanlig men smärtsam låsning och jag jag tillbaka på måndag igen för att fortsätta behandlingen. Låsningen har i sin tur påverkat det mesta i foten och precis som jag trodde har jag en kraftig tendens att supinera för att undvika låsningen, vilket i sin tur överbelastat en del muskler som helt enkelt inte är skapta att jobba på det viset. Inläggen kan till och med vara den direkta orsaken till låsningen, jag kan helt enkelt ha sprungit lite för ivrigt och mycket med de nya inläggen och dragit på mig det onda den vägen.
Det var i alla fall tur att jag gick dit så snabbt som jag gjorde, förhoppningsvis går det lättare att få bukt med foten nu. Fast långpasset på lördag får bli ett cykelpass, hon ville inte att jag dunsade omkring för mycket på foten tills vi ses igen. Balansövningar, rörlighet och sånt är okej men inte långlöp. Kortare pass var ok men inte mer. Så nu vet jag vad som gäller, det är rätt skönt. Framför allt är jag glad att det inte var värre 🙂
Hoppas att detta är början till slutet på fotklyddet 🙂
Skönt att hon hittade det onda och att hon “har en plan”. 🙂
Hoppas det fixar sig snabbt – ta det lugnt nu med fossingen!
Skönt att det inte var nåt värre. 🙂
Trist med inläggen iofs, även om jag själv alltid har varit skeptisk till inlägg. Bättre att åtgärda orsaken till det onda. Är visst ofta muskulär obalans, har jag fått lärt mig iom mina löparknän senaste halvåret.
Spring lugnt nu framöver!