När det går bra kan det vara nyttigt att påminna sig själv om livets förgänglighet. Eller, om det känns för deprimerande, åtminstone formens förgänglighet.

De tankarna hade precis börjat snurra i huvudet för någon vecka sedan, efter en period då jag på tre tävlingar inom tolv dagar slog fyra* personliga rekord och dessutom fick till några riktigt strålande kvalitetspass, med mina mått. Allt inom löpningen kändes lätt och inför kommande tävlingar kändes nytt personligt rekord nästan som en skamgräns.

I de lägena kan det, som sagt, vara nyttigt med en liten reality check, och en sådan bjöds det raskt på när min goda vän och träningskamrat Fred – också med en strålande formkurva inför SM i maraton i Stockholm – plötsligt drabbades av hjärnhinneinflammation. Inte game over, men definitivt game suspended. Målsättningar som över en natt får bytas ut från “SM-medalj” till “bli helt frisk”. Eller ett jävla skit, för att inte linda in det.

Som en ytterligare påminnelse drabbades vår gemensamme vän Daniel i Kalmar av den så kallade mördarbakterien och förvandlades tillfälligt från monster-fit triatlet till vårdpaket. 

Båda är förhoppningsvis snart tillbaka där de var innan skiten träffade fläkten men poängen kvarstår: njut av varje ögonblick och ta inget för givet. Det som händer behöver kanske inte vara så dramatiskt som Freds och Daniels allvarliga sjukdomar, utan det kan räcka med en vanlig sketen överansträngning av en strategiskt oundgänglig kroppsdel så får man vinka rekordslakten farväl för denna gång.

Eftersom jag, än så länge, är fullt frisk och vid god vigör är det vad jag tänker göra. I kväll blir det intervaller på Gutavallen och känns det tillnärmelsevis så lätt som för en vecka sedan ska jag njuta i fulla drag. 

Och så ska jag hålla båda tummarna för att jag får behålla både hälsa och form ett tag till. Samt att Fred och Daniel repar sig snabbt och kan skifta tillbaka fokus till resultat igen, denna lyx endast den friske kan unna sig.

* Vad då fyra pers på tre lopp, undrar du kanske? Jo, 1500-metersperset åkte “på vägen” under mile-loppet (5:02 på “majlen”, 4:42 på 1500). Inte för att tidigare resultat på distanserna varit så märkvärdiga, och det var kanske inte de nya heller. Men pers är pers! 🙂 Övriga nya PB (gammalt inom parentes): 10k landsväg 35:20 (35:37), halvmaran 1:18:24 (1:20:14).