Jag mins juni som om det var igår. Det var inte allt för varmt och dagarna hade börjat bli längre. Min bild av hur träningen gick är den att, jag slog rekord var och var annan vecka på mina små rundor. Det var då det. Visst jag har fått tillbaka glädjen av att träna, den som var borta efter att jag genomfört Tjörns Motionstriathlon, Men helt plötsligt hade jag inga närliggande mål. Nu kommer jag att köra ett rullskidlopp om 3 veckor vilket blir spännande, och konstigt. Sen kommer halvvasan i februari. Men jag känner en springande oro. Löpningen. Jag har nu inte sprungit på snart 6 veckor och kört lite Rehab med mitt löparknä. Dock inte i den utsträckning som jag borde. Och just nu känns det som om knät har blivit sämre, trots att jag inte springer.
Till råga på allt är ju som sagt hösten här. Det är nu mörkt när jag går upp och i princip mörkt när jag kommer hem från jobbet. Har alltid tyckt att det där med ljuset… det är bullshit… Vafan tänd en lampa och gilla läget. Men jag måste säg att det är tungt att vid 21-tiden ta på sig pannlampan och sticka ut i regn och rusk för att cykla alternativt köra rullskidor. Detta är faktiskt lättare att göra med löpning, mindre attiraljer som måste finnas med. Sen känner jag att kunna variera med ytterligare en träningsform skulle göra träningen roligare. Ser jag på vad jag faktiskt behöver förbättra då är det just löpning. Om jag jämför mig med andra motionärer som provat på triathlon så ligger jag väl till i simningen, och det skall jag väl göra även om jag slutade träningssimma som 13-åring, Simmade för övrigt min första 1500m här om dagen på skoj och simmade strax över 2 minuter långsammare än vad jag gjorde som 12-åring. Och om jag inte mins fel hade jag 14:e tid på Tjörns men anser väl att det är lite missvisande då det var en bit att springa till där tiden togs (blev omsprungen av flera på vägen) och flera av de som hade bättre tider var innehavare av tävlingslicens och fick starta i en mindre grupp och helt enkelt simma i ostört vatten. Men ok vi tävlar på lika villkor så jag klagar inte. Sen kom cykeln där hade jag 93:e tid dryga 170 pers fortfarande helt ok och troligen den mest rättvisande i förhållande till min kondition. Men sen kommer vi till löpningen nu hade ju knät redan pajat när jag körde på Tjörn men skulle jag köra lika fort som jag gjorde i Säter hade jag haft ca 150:e bästa tid. Jämför jag med de som cyklar lika snabbt som jag eller snabbare ligger deras tider i löpning på upp till 25 minuter vilket är 6 minuter bättre än jag på 5km i ett triathlon. Min bedömning är alltså att jag underpresterar på löpning å det grövsta. Det är alltså där jag borde lägga mitt krut. Men jag kan inte. Det gör mig förbannad men borde jag vara det?
Vad har jag att jämföra med, jo som jag babblat om tidigare var min kondition så dålig att de flesta inte kan relatera till det. Att ta mig runt 5km tog nästan 50 minuter och då var jag trött cykling höll jag ca 20km/h osv. Det är inte heller det jag vill relatera till utan at jag faktiskt kan träna över huvud taget, jag har absolut inget att klaga på.
I mitt tidigare liv (nej jag är inte reinkarnerad) var det nämligen omöjligt att träna över huvud taget. Att leva ett live med Ulcerös Kolit innebär rätt mycket inskränkningar som en fullt frisk aldrig skulle reflektera över.
Tänk er att ni skall ta er från punkt A till punkt B låt säga från Majorna i Göteborg till Centralen i samma stad. Detta skulle kanske motsvara sträckan Globen till slussen i Stockholm. För att kunna göra denna resa med ovan nämnda sjukdom krävs minutiös planering.

1. Du måste veta exakt när spårvagn/buss/tunnelbana går för hinna gå på toa och skita innan du ger dig av. Se till att ha jacka och skor på dig så att du inte förlorar värdefulla sekunder

2. Torka dig spola, lås dörren och gå så snabbt du förmår till hållplatsen och håll tummarna att Västtrafik/SL inte är försenade

3. Se till att du innan resan har lokaliserat ett antal platser där du kan smita in och gå på toaletten ut med vägen om du skulle behöva, om du har tur är det gratis om du har otur måste du betala och då kan resan bli betydligt dyrare. Låt säga 5kr/skitstopp. själv hade jag minst 4 alternativa platser att stanna på om olyckan skulle vara framme.

4. Se till att det finns en toalett som är ledig på platsen du skall till så att du direkt kan gå på toaletten när du är framme.

Detta resulterar i att man oftast inte vågar gå ut, att träna är inte att tala om tänk att cykla i 2 timmar med de förutsättningarna?
Lite perspektiv om hur jag hade det
Toabesök per dygn ca 30 dygnet runt (inge söm=Zombie)
Mängd toapapper 1-1,5 Edit Maxiruller /dygn låt säga ca 70m
ca 2100m i månaden
Sitt på toaletten när du nyser i preventivt syfte för att förebygga olycka

Detta är bara några konsekvenserna av sjukdomen så jag säger det
Va fan är lite höstmörker och regn är man slipper att bo på en toalett, jag är nog en av värdens mest lyckligt lottade. Tack vare 3 stora kirurgiska ingrepp kan jag nu leva ett fullt normalt liv.
Kan det bli bättre?