står det ingraverat på det armband av plast jag numera alltid bär som en påminnelse för mig själv. Att det är jag som styr! Helgen är nu över och träningen har gått bra. Kännts helt ok med mycket, bortsett från att skuldran börjar krångla igen. Har funderat lite på det här med coach…kallar inte Jocke för det….:) Men återkommer till detta.
Den protesterar alltid när den är överansträngd. Nu hände det efter lördagsmorgonens överkroppsbaserade pass. Det påverkade faktiskt inte snatcharna särskilt mkt på lördagen, men däremot squatclean idag. När jag skulle maxa en 4a. Det som händer är att skuldran inte orkar hålla emot stången på axlarna utan viker sig. Trots att vändningen är helt ok så krachar skuldran och jag tappar stången. Detta sänker mig. Men samtidigt förstår jag och hoppas att det är en bit av processen, att falla tillbaka.
Har naturligtvis meddelat Jocke detta och hoppas han lugnar ner sig lite med volymökningarna. Blir tunga pressar på tisdag igen. Han skriver jag tror vi klarar en ökning här…Haha så tänker inte jag än. Har lite svårt att ens kalla honom min coach. Jag säger: han som skriver mitt program när jag pratar om honom.:) Antar att det är en vanesak…annars med Gustav som la upp min /vår träning tidigare, honom kände jag mer som coach, så förmodligen är det för att jag “känner “honom och faktiskt har träffat honom som det känns så. Jag kan tycka att man inte automatiskt blir ens coach , utan det är något man bygger upp. Änsålänge är Jocke ” Han som skriver mitt program”. Har ju ingen relation whatsoever med honom så det är så det känns.
Nu har jag strechat överkroppen och gjort olika övningar i en timme. Haft vetekidde på skuldran och legat på spikmattan som gjorde riktigt jäkla ont men det var gött. Hoppas den blir lite bättre efter det ” lugna” passet imorgon. Antar att det hela tiden kommer vara såhär. Två steg framåt, ett tillbaka.
0 Comments