Tisdag idag och då är det dags att springa fort igen. Den här gången stod det 3x2000m på schemat men eftersom jag inte vet vilken halvmarafart jag har så chansade lite och sprang på känn. Jag siktade på “fort men inte skitfort” eller “jobbigt men inte superjobbigt”. Det innebar i sin tur att jag fick en glad överraskning när jag kom hem, det hade gått rätt fort faktiskt 🙂

Först värmde jag upp i lite över 3km, lugn jogg till en början men jag ökade farten succesivt hela tiden tills jag kände mig varm och på hugget. Sen började jag första tvåtusingen: 5:41 min första kilometern och 5:32 andra kilometern, sen fick jag pusta. 90 sekunder var meningen men jag slarvade lite så det blev 100 sekunder, det höll jag mig till eftersom jag ville vara konsekvent.

Nästa tvåtusing gick aningen lite bättre, 5:41 min/km och 5:21 min/km innan jag pustade igen. Fortfarande med känslan att det här fixar jag, det är lite svettigt men absolut inom ramen för vad jag klarar av.

Det blåste så jag höll på att rasa ikull, men det fick jag ta med i beräkningen. Det är sådant som händer, det kan blåsa på tävling också så det är lika bra att vänja sig. Det enda jag oroade mig för var vattenhindret, vinden ligger på ovanligt hårt just där och eftersom det är en kurva kommer vinden från sidan, stenhårt. Jag höll ut lite varenda gång jag passerade där av rädsla för att bli inputtad i hindret. Det var en reell risk idag, vinden kom i stenhårda stötar. Springer man 3x2000m blir det många passager kan jag säga 🙂

Sista tvåtusingen gick bäst, 5:29 min/km och 5:20 min/km med samma känsla av att det här är helt och hållet något jag fixar. Pulsen, som jag inte höll koll på medan jag sprang, blev aldrig så hög som jag trodde den skulle kunna bli så jag valde nog antagligen rätt. Bortsett från ett lite konstigt resultat alldeles i början (kontaktproblem med pulsbandet antagligen) så nådde pulsen aldrig över 161 (87%) och det är egentligen ganska lågt.

Det kan bero på den ovanligt långa vilan, men jag vet att en del vilar ännu längre t om så det är inte säkert att det är den. Det kan också vara dagsformen, den var så god helt enkelt. Vi käkade rejält med rotmos och korv igår så jag kanske var ovanligt väl laddad för löpning? Det är sådant man bara kan gissa sig till vad det beror på.

Man kan egentligen bara vara nöjd och tacksam 🙂