Kan inte låta bli att tycka att livet är bra orättvist ibland! Här går jag och sliter dagarna ut och in för att få till en gnutta rörlighet i min så stela kropp. Jag tränar som en tok för att utvecklas och bli starkare. Och så kommer jag till dagens teknikpass och en ung tjej på typ 20 år kommer in. Har gymmat lite innan och kört mycket frivändningar iofs. Men annars inte särskilt mycket. Och så ska vi på kvällens pass köra max i snatch. Och hon tar mer än mig! Hon lyckas få upp 35an men inte jag. Och hon har kört crossfit i 3 veckor.

Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra utan se till sin egen utveckling. Men ibland är det irriterande när det är så tydligt att jag får slita hund för varenda kg jag får upp medan hon bara gick in och “testade”. Istället för att bli nöjd med att jag ändå lyckades få upp mitt max ett par gånger så känner jag mig bara kass.

Det gäller att påminna sig själv om varför jag gör det jag gör. För att jag tycker det är så kul. Och det kommer hela tiden att finnas folk som är bättre, så det är meningslöst att jämföra sig med andra. Men ibland är det minsann inte så lätt. En bra sak med det var att jag i alla fall fick upp 32,5 mitt max, ett par gånger i ren ilska. Så den vikten känns säker, men såfort den där 35an kommer på så blockerar det sig i min hjärna.

Aja. Sista passet innan tävling på fredag. Ska bli riktigt kul att tävla igen. skitsamma egentligen , jag vet att jag är bra. Jag vet att jag är stark. Men jag vet också att jag får slita för det.