Idag var det tävling, Stadion Marathon och halvmarathon och eftersom jag inte är säker på min marathonform så valde jag halvan. Det passade dessutom bra i min långpassplanering, tanken är att jag ska ligga runt 2 mil just nu. Jag hade en idé om 6:50 – 6:30 beroende på underlaget, kyla och humör. Det blev helt perfekt, ~6:40 i snitt och jag tycker jag var riktigt jämn hela vägen.
Banan gick från Sofiatornet på Stadion och 750m ut mot Djurgården (mestadels nerför). Sedan vände vi och körde samma väg tillbaka, dvs lika mycket uppför. Jag valde mina Falkar, och det var nog tur det för när snön trampades åt förvandlades den till något som såg väldigt halt ut för alla som hade vanliga skor, torts att jag såg att funktionärerna sprang och försökte hinna med att sanda. Det var mer än en som gjorde vådliga vurpor tyvärr. Nu är Falkarna helt odämpade men det fungerar så länge det inte blir mer än 2-2,5 mil än så länge.
Det var så himla roligt att se alla löpare igen men jag är ju så usel på namn så jag lyckades ju kalla folk fel saker ideligen. Det är ju lite genant förstås, för det är inte ointresse. Jag är bara hopplös på att para ihop rätt ansikte med rätt namn.
Sänder en tacksamhetens tanke till de glada funktionärerna som gjorde ett kanonjobb. Någon av dem är en riktig fena på att koka kaffe för det var nog det godaste kaffe jag fått på länge!
Det var första snöpasset på många månader, och det var ren och skär löparlycka. Jag kunde inte sluta le helt enkelt, det var så himla roligt. Benen gick som av sig själva och det kändes som att det här kan jag hålla på med.
När jag var klar slog jag följe med Ulla som gick halvan på grund av sin köldastma, och jösses vilken fart hon kan hålla när hon går. Där har jag att lära! Jag förlorar tid när jag går, mer än andra eftersom jag är så dålig på att Gå. Promenera kan jag, och ett tag kan jag Gå (med schvung så där så det går undan) men inte som Ulla. Jag tror jag hittat ett område med potential att förbättras!
Det ska bli fler långpromenader med fart och fläkt helt klart! Också.
När jag kom hem hade underbaraste älsklingen koll på läget och fixade kaffe, laxpytt och stekt ägg medan jag badade. Så på det hela taget mår jag så himla bra att det är som att ha en egen sol i själen.
Det var svårt att låta bli att le när själen spritter av lycka. 🙂
Ja, visst är vi vrålbra! 🙂
Ja du sken som solen i Karlstad, det var helt omöjligt att inte brista ut i ett leende alla gånger vi möttes. Håller med om banan, halva snäll och halva en smula stygg. Men oj vad kul med alla löpare man hade med sig och mot sig hela tiden!
Låter som det blev helt perfekt och enligt dina planer för dig också. Vi är bra! 🙂