Mina A-kassedagar börjar ta slut och jag är därför inskriven i Jobb- och
utvecklingsgarantin från och med den 1/5. Ska bli kallad till (ytterligare) en
handläggare. IPS räknas inte som en aktivitet, utan för att få aktivitetsstöd
måste jag samtidigt utföra aktiviteter inom Jobb- och utvecklingsgarantin. I ett
brev som jag har fått från Arbetsförmedlingen står att Jobb- och
utvecklingsgarantin är ”ett program med aktiviteter på heltid i syfte att uppnå
målet arbete eller utbildning”. Nu vet jag inte hur bokstavligt man ska tolka
det här men för mig låter det som att programmet ska vara på heltid oavsett
vad. Ska jag vara på en aktivitet åtta timmar per dag och därutöver vara
engagerad hos IPS samt försöka läsa lite är jag snart sjuk igen, så mycket vet
jag i alla fall.
Läkarbesök
på PÖT idag, hos ST-läkaren som jag träffade förra gången. Hon har täckt upp för
min ordinarie läkare och slutar till påsk, så detta var sista gången som jag
träffade henne. Hon kommer att ta upp mitt behov av samtalsterapi i teamet. Idag
fyllde vi tillsammans i en ”internremiss”. Troligtvis kommer jag att få
samtalsterapin i psykiatrins regi. Okej, jag får byta terapeut men det
viktigaste nu är att jag får hjälp.
Jag
kommer också att få stöd i kontakterna med Arbetsförmedlingen. Samtalsstöd med
rehabkoordinatorn + att koordinatorn själv har kontakter hos Arbetsförmedling/Försäkringskassa
+ att hon, om hon kan, är med på mötena med Arbetsförmedlingen, åtminstone
tills jag har blivit kallad till IPS. Jag kommer också att få hjälp med eventuella läkarintyg, vilket jag säkert kommer att behöva.
Slutligen
ska jag minska Sertralindosen till 75 mg då ökningen inte hade någon effekt.
Det
är väl ungefär vad som händer i mitt liv just nu. Och att jag ska titta på
Pappaliv om ett par minuter.
Tack Sandra. Som du kanske sett fick jag ytterligare ett brev idag. Känner mig ungefär som en bricka i någon annans spel.
Styrkekram, hoppas du orkar stå på dig. Jag skulle få spatt av att tvingas jobba heltid, 50% är mycket i min värld. Och jag är frisk, vad det nu betyder. Varför ska det vara så omöjligt att sätta mänskliga behov framför siffror?! Obegripligt.