I helgen blev det längdskidpremiär. Hade tänk åka till Grönklitt men fick på torsdagen reda på att de hade färdiga spår på Sörskog ski center. Till Grönklitt är det 8-9 mil medan jag har enbart 1,8 mil till Sörskog. Trodde aldrig att de skulle kunna göra spår där då det hemma hos mig enbart kommit några cm snö. 

Men drygt 2 mil bort i Sörskog hade de fått ca 30 cm snö och spåren var klara. Första turen gjorde jag på fredagen. 7,3 km. Tyvärr var stavfästet i stort sett noll då jag körde med tävlingstrugor och det var inget bra val då det var väldigt lösa spår. I Sörskog har de inga snökanoner så det var enbart natursnö som packats med snöskoter.Visst var spåren lösa och även en del genomslag men vad kan man begära då vi enbart är början på november. Förra säsongen gjorde vi premiär i januari. 

Till lördagen införskaffade jag stor trugar och det blev en väldigt skillnad när man kunde hjälpa till med även stavarna. Dock hade jag ju längtat efter få prova min stakteknik som jag övat in på rullskidor under sommaren men att staka i den lösa snön var ingen höjdare. En annan sak var att jag har haft väldiga problem med ryggen och var till en naprapat på torsdagen. Jag frågade hur det var om jag kunde åka skidor efter behandlingen och han försäkrade att det enart var bra om jag rörde mig. Men jag lovar att skulle någon ha sett mig när jag klädde på mig på fredag förmiddag och fått reda på att jag skulle ut och åka skidor då hade jag nog fått en enkel biljett till närmaste psyke. För det var knapp så jag fick på mig kläderna så stel var jag och det värkte ordentligt. Men efter turen kändes det ändå något bättre och efter lördagens skidtur så är värken helt och hållet borta. Det är en underbar känsla bara det. Nu är det bara att hoppas på att värken håller sig borta och snön håller sig kvar.