Sjukt kvavt, 20 grader i skuggan och emellanåt så blåsigt att jag höll på att slå runt. Tungt att springa med rygga också, men man kanske vänjer sig. Men pulsen höll sig låg åtminstone, alltid något med tanke på att Spångavägen från Spånga till Brommaplan är massor av motlut/backe och badar i sol.

Jag hade helt bommat att jag inte kört långpass sen Stockholm Marathon, så jag blev kanonförvånad över hur trögt det gick. Jag har faktiskt bara sprungit nått pass på milen eller därikring som längst på hela somaren än så länge…Nåja, det här ska vi väl råda bot på, jag har haft för roligt med snabbspringandet helt enkelt och tappat bort långpasset. Hoppsan 😀