Stackars mina A5:or, de blir nog aldrig vad de varit efter GöteborgsVarvet. Men jag älskar dem ändå, det är löpglädje i dem. Jag har försökt tvätta av dem men vissa fläckar går nog aldrig bort 🙂

Det var i alla fall väldigt roligt att springa i dem, jag sprang rakt igenom vattenpussarna utan att bli tung och våt om fötterna – det finns ju ingen stoppning eller överflödigt material som kan suga upp vattnet!

På mässan köpte jag en jättefin ny jacka, Dobsom förstås, som sitter mycket bättre en de segel jag hade innan. Jag är så himla nöjd med den, den var jätteskön. Den ser jag fram emot att springa i.

Det enda jag lider av idag är bilresan, ush så tröttsamt det är att åka bil. Jag har ingen träningsvärk, vilket jag nästan förväntat mig. Det hör inte till vanligheterna att jag håller 6-minuterstempo i 2 timmar.

På morgonen drack jag en rejäl dos resorb för vätskebalansens skull. I fållan hade jag en flaska vatten som jag blötte ner mig med, lite drack jag väl också men det mesta använde jag på utsidan för att hålla mig sval. När jag startade 15:01 (startgrupp 16) drog det in moln och inte långt efter starten kom det en hagelskur så det saknades inte fukt i alla fall. Så på det hela taget blev jag aldrig riktigt varm eller riskerade överhettning.

Det är lite kul med statistik.
5km 29:19 (5:52 min/km på sträckan) placering 6239
10km 58:34 (5:52 min/km på sträckan) placering 5639
15km 1:29:02 (6:06 min/km på sträckan) placering 5419
20km 2:00:38 (6:20 min/km på sträckan) placering 5119
mål 2:06:58 (5:47 min/km på sträckan) placering 5100

Det bästa jag åstadkommit tidigare i placeringsväg är 7000-nånting, så det här var på alla sätt ett bra lopp tycker jag. Hamnade på plats 819 i min åldersgrupp, det är också rekord.

På Hisingen var det platt och dötråkigt, där hade jag en del att göra med att inte bli lat men lite väl tappade jag lite. Kom över Götaälvsbron, redan där började det tjockna på lite och jag fick börja kryssa men den riktiga köbildningen började lite senare, på Östra Hamngatan.

Runt Poseidon på Avenyn gick det väl hyfsat att komma fram men hela Vasagatan fram var en enda lång kö av utmattade människor som inte orkade varken ta sig fram i mer än styrfart eller maka sig åt sidan.

Det var inte förrän man var nästan framme vid Slottskogsvallen igen som det blev brett nog för att springa på lite igen. Hade snittpuls 83% av max, men sånt brydde jag mig inte om medan jag sprang. Det enda jag brydde mig om då var hur det kändes.

För mig fungerar det utmärkt att springa på känsla, fortfarande. Inget siffernördande förrän jag kommer hem med andra ord. Jag älskar ju statistiken, men under pågående lopp ska jag inte bry mig. Det är då det går bäst verkar det som.

Det känns så coolt att jag kanske låst upp modellen för hur jag ska utnyttja min potential på bästa sätt faktiskt, jag kan ha hittat hur jag ska göra.

För min del gäller det helt enkelt att släppa klockan, släppa pulsfixeringen och lyssna på vad kroppen säger. Det har jag varit inne på förut, men att kunna göra det på tävling – på beställning som jag gjorde den här gången – känns lite unikt och härligt.