Helade mig i paradiset i helgen.

Löpning är alltid leende för Lisa så vilade från den mellan tisdag och fredag.

Simmade däremot över 10 000m och cyklade över 120 km över hela slätten.

Att alla kyrkor är vita var upptäckten. Förutom en. Den skiner rosa även i värsta mörker.

Livet.

Adina sms:ade precis att hon älskar mig. Att hjärtat måste vara öppet för att brista.

Vi ger oss aldrig. På fredag då ses vi. Det som är föralltid. VI. Jag saknar ihjäl mig efter Tahini. Dig. Liba och gråa soffan. Gråta. Skratta. Kvinnan och vänskapen.

Och LÖPNINGEN!

Orden från A när vi möttes imorse på jobbet. A världens mest leende kvinna som ser allt som möjligt. Som ser Lisa. Livet med möjlighet o positivitet. Så visade vi en kollega filmen när Lisa slår WR.

För det finns en form som är viktig för Lisa. Den som är leende. Alltid. Vilket leende efter kroppens och sinnets bedrifter i helgen. Helgen spenderades i paradiset. Med löpningen. Naturen. Djuren.

Friheten!

Lördag gick ut genom dörren.  Sprang ett helt marathon! Blev mycket nöjd över vattnet jag fick av kvinnliga bonden efter 26km samt förmågan att bara springa ett marathon o sen sjunga dagen lång. Rundan var full av minnen från ultradebuden 2015. Tempot nu…sämre. vem bryr sig. Leendet. Att kunna leva i rörelse ute hur länge som helst . Själv.

Gick ut igen sprang milen i nya lysande skor och jag tackar asics frontrunner för nya asics nova bast (tänkta mer för löpbandet än leriga terrängen… men gillade studsen) tog mig runt sjön o höll på att krocka med hjorten.

Ej rädd för mörkret!

Tack också till enervit.se, get raw o mymuseli samt flowlife för ni lust upp min intensiva vardag höstens o sensommarens dagar

52km. Marathon. Mil. Utan problem. Nöjd med lördagen!

Lyssnade också på mysiga podcast.

Vaknade. Söndagen Jobbade kort med coachingen. Starka kaffet.

Lämnade tomten. Följde tanken. Drömmen om Borås swimrun som uteblev. Antingen FKT eller egen tävling.

Varför lämna paradis. Magiskt. Här. Nu!

Blev 4x ultra Backyard hurra va de va leende o jag. Tystnaden. Vattnet. Mössan fick döpa sig. Nästan religiös över känslan i kroppen. Blev typ 30km sen selfcare. Adina. Mat. Musik. Promenad o ute yoga o hembakta scones. Ett sms med orden ” vi ses imorgon jag saknar dig ”

En sak är säker Lisa springer alltid vidare. Som Lisa. Som kvinna. Som tänder sitt egna lisaljus o lisagnista trots vad som än försöker släcka.

Nu får de räcka!

Kram

/Lisa