Vis av skadan i tisdag satte jag bandet på betydligt fortare än jag tyckte var vettigt, jag skulle ju i alla fall upp i tröskelpuls. Dessutom hade jag ingen lutning i tisdags, och jag läste mig till att luftmotståndet ute är ungefär lika med 1% lutning. Alltså blev det lutning den här gången!

Värmde upp progressivt, aggressivt. Den här gången stoppade jag mellan uppvärmning och intervaller, lät pulsen sjunka lite, taggade till och drog sedan iväg på första tusingen, betydligt fortare än jag skulle ha vågat om det inte hade varit för det episka misslyckandet i tisdags. Fick kort om luft mot slutet men inget jag inte kunde hantera.

Valde 90 sekunders ståvila istället för 60 som jag körde i somras på Spånga IP, och det var jag så småningom väldigt glad för. 90 sekunder blev kortare och kortare kändes det som.

Det blev snabbt jobbigare och jobbigare att hålla stilen på tusingarna och jag var i hemlighet glad att jag redan på förhand hade bestämt mig för fyra för jag hade ingen lust att pina mig mer. Det var förskräckligt jobbigt att springa så där fort, mitt personbästa på milen satte jag för ganska länge sedan dessutom. Det är inte alls säkert att jag är god för milen på 56-nånting nu!

Så medan jag försökte hämta mig inne i omklädningsrummet funderade jag på om jag inte hade tagit i lite väl mycket ändå, personbästa på milen betyder 5:40-nånting i tempo. Då är det kanske lite väl blodigt att dra till med 5:20-5:30 nånting och det utan att ens vara säker på att 5:40 är ett hållbart tempo på milen längre…

Men när jag kom hem och tittade på pulskurvan såg jag att den såg ut som jag hade hoppats och lägstapulsen sjönk aldrig djupare än 142. Det såg så fint ut så, så även att det bara blev fyra så blev det fyra bra ena och de tär jag nöjd med!

Det var snorjobbigt – men det var perfekt. Nästa gång kanske jag orkar fler intervaller i samma tempo, nu när jag vet att jag inte bet över för stort stycke! Tänk om jag kunde jobba upp mig i 6-8 stycken likadana, det vore något! Eller kanske till och med 10-12 om jag får lite tid på mig! Då kan det bli fart på kärringen 🙂