Jag tränar inget som jag ids redovisa på Funbeat, det känns bara off att registrera promenader, pokenader och andra aktiviteter som träning. Nu är jag tung och klumpig nog för att tycka en promenad på några kilometer är nog för att vara jobbigt. Barnmorskan har örnkoll på mina värden och är rätt nöjd. Blodtrycket 110/82, Hb 125, fasteblodsocker 4,1 och vad det nu var. Magen följer översta kurvan, antingen är det mycket vatten eller stor bebis. Med tanke på vilket stök och bök det brukar vara där inne tror jag det är en stor, aktiv liten busunge 🙂

Bild: Nu i 32:a veckan, m 1177-appen räknar rätt. Jösses så fort tiden går!

Det jag ser fram emot nästan lika mycket som att träffa Lille Skutt ansikte mot ansikte är att slippa vara så oerhört varm hela tiden. Häromkvällen när vi hälsade på en släkting satt jag i tunna kläder, det var 12 grader ute på kvällen och de andra huttrade lite i sina jackor medan jag tyckte det var underbart skönt ute. För en gångs skull var jag inte för varm åtminstone!I övrigt är jag mest tacksam för att jag faktiskt slipper besvär och ont, jag får sova någorlunda ostört om nätterna och jag mår bra. Jag törs givetvis inte springa med magen längre, jag känner mig lite för stor för att tycka det är en bra idé men jag kan gå, även om det går lite saktare än vanligt.

Jag återtar löpningen senare i höst, när kroppen säger att det är ok igen och när mittkroppen känns stabilare. Om det känns som att jag skulle vilja det.
Det kan ju vara så att jag inte alls lockas av löpning i höst.

Vem vet?