Efter mitt första triathlon på olympiskdistans har det gått
utför. Tycker att jag har tränat för lite och min motivation har börjat tryta. Tävlingarna
i sommar gick inget vidare.. inte någon men jag tog mig i mål på alla och det
är klart att det är bättre än för två år sedan. Men jag har i princip inte
förbättrat mig någonting. Simmare inte fortare cyklar inte fortare och springer
inte fortare. Det är i det läget jag funderar på varför jag gör detta. Det
skulle vara så mycket enklare att bara falla tillbaka i sin gamla livsstil och
fetta på sig igen. Tänk vad måna bra filmer man skulle kunna se och vad mycket
god mat jag skulle kunna äta å godis. Men visst den livsstilen skulle snabbt
medföra alvarliga hälsorisker för mig. Fick ju erbjudande om gastric bypass
operation på grund av hälsoriskerna med min övervikt. Nej jag vill inte dit
igen.
Första året med träning var ljuvligt. Enorma förbättringar
från en i övrigt extremt låg nivå. Kan inte minnas att jag hade i princip några
motivationsdippar. Andra årets första hälft. Inga problem. Sen kom sommaren en
kropp som inte ville vara med på tävlingar, löpning som mer bestod i att traska.
Men simningen höll jag i alla fall ihop.
Nu har hösten börjat och jag kan se tillbaka på att min
kropp orkar hålla på längre men att jag inte har någon fart. Visst det är helt
enligt mitt upplägg men fart är glädje. Jag saknar helt enkelt glädje i min
träning nu.
Det hela kulminerade igår när sensorn till pulsbältet försvunnit.
Jag hade inte tränat på en veka på grund av sjukdom, hade ingen ordning på mina
grejer. Jag vet att det är en liten petitess men jag flippade fullkomligt. Betedde
mig som en skit, jag fårtår inte hur min omgivning står ut med mig. Det
medförde att jag kände mig som en dålig pappa, dålig man, usel motionär, dålig
medarbetare, kass bor bedrövlig son, katastrofal trafikant, värdelös kompis, rent
ut sagt en ren skit. Allt sammantaget med träning, familj, jobb och dessutom
bli förpassad att träna i bäckmörker med en panlampa som slocknade under
passet, försvunnet pulsbälte, gjorde att min hjärna skrek till mig. Lägg av
skit i detta det är ändå ingen idé du är kass, inge tycker om dig cyklade med
tårar i ögonen (kanske var det för gruset och regnet… eller inte) jag ville
verkligen inte. Men som den besvärliga människa jag är var det för kvällen uppsatt
4 mil mountainbike och 3k löpning. Jag genomförde det och livet kändes bättre
efteråt. Men just nu är det såå tungt. Önskar mig inget heller än ett riktigt
bra resultat, en framgång ett objektivt kvitto på att jag varit duktig, nej jag
går inte på den lätte med att var nöjd med att du tog dig ut eller att tänk på
vilken resa du gjort…. Just nu.
Jag vill ha glädje och resultat…. kanske mest resultat…
eller glädje
Hmm konstigt detta skrev jag för i princip ett år sedan
Käre bror, av samma kött och blod. Hösten är inte vår bästa tid (vet att du säger att du “älskar” hösten, men jag tror dig inte riktigt. Det är tufft att ladda om och det är svårt att hitta den där kvalitén i träningen som gör att man kan höja tempot på tävling. Jag började PT träning idag med fitness och löpcoaching, bara för att få inspiration att göra något på ett annat sätt. Ett dyrt sätt kan tyckas, men samtidigt välinvesterade pengar för att förebygga skador och få tillbaks lite power igen. Nog om detta, åter till din situation. Ibland måste man hitta en nivå som är rimlig, både när det gäller tävling, men också träning. I ditt fall så ger du dig på det värsa av allt, triathlon. Finns inget tuffare. Att gå från sjuklig stillasittande och överviktig till att genomföra ex Kalmar är kanske ett för tufft mål? Tycker att det verkar som om du har fallenhet för cyckel och simma kan du ju! Varför inte tänka om och börja fokusera på annat (Vansbro/Cyckelvasan etc) saker som är överkomliga? Dessutom får du inte glömma (jag skriver detta för att påminna mig själv) att när man är soon to be 40 eller som jag 40+ så är elitkarriären över. Det är inte bra att köra skiten ur sig som man gjorde när man var 18 år när det gäller mängdträning och annat. Tycker att många @Vesa, @Göran har en poäng i att det gäller att lyssna på kroppen. Eftersom jag vet att du gillas scheman, gör ett veckoschema där vila är inlaggd. Jag ser också att du ofta gör samma typ av träning (tempo, rundor mm) vecka ut och vecka in. Försök variera tempo,träningsform och övningar mer så att muskelminnet inte tar över samt att du spar din kropp. Jag vet hur du är (som jag) på eller av, bra eller uselt aldrig mitt emellan. Från och med idag slutar vi att på funbeat skriva “det gick tungt, trött idag, dålig runda mm). All genomförd träning är en genomförd träning och det är BRA. Lycka till nu kompis!
Du behöver bara få en annan våglängd på ditt av/på! Var av i en dag eller två, sedan på en dag eller två. Det finns ingen orsak att ha en våglängd på veckor/månader/år!
Nu är ju detta lätt att säga för mig som funkar så av naturen. Jag står inte ut med att vara stilla mer än ett par dagar och när jag blir sliten har jag så många andra intressen som jag mår bra av att få tid med. Om det nu skulle bli tid över efter att frun, barnen och huset fått sitt.
Tips är att ex plussa på 20 sekunder på kilometertiderna härefter vid löpning, pulsen sjunker mycket och du återhämtar dig snabbt för nästa pass.
Lycka till, det kommer att lätta, du fixar det !
@Göra och @Vesa Jag är så väl medveten om vad ni båda säger med vila och att köra hårt… Är rädd för att vila för varje gång jag vilar får jag bara lust att vila mer. Samma sak med att träna hår. Problemet är att jag tycker inte jag kör hårt… förrän efteråt. Lite grann som att det antingen är på eller av. Vila eller Hårt… Av eller på. Svårt att hitta en balans… men jag jobbar på et
Reflektioner utan att känna dig, bara ha läst vad du skriver och tittat lite i kalendern:
Om det skall vara kul att springa kan det ju vara lämpligt att, åtminstone någon gång ibland, lägga ett löppass så att det finns förutsättningar för att det skall bli kul. Du saknar fart som ger glädje säger du.
Lägg då inte löppassen efter cykelpass eller dagen efter någon sorts urladdning!
Efter att ha ögnat i din kalender så reflekterar jag även över detta: I de flesta pass, oberoende av motionsform, så står det “tungt idag, inget tryck” eller liknande. Du har inte funderat på att vila mer? Och låta kvaliteten, som kan vara samma sak som glädjen, bli bättre på de pass som blir kvar?
Du har också i mina ögon väldigt mycket mängd på ett vis som åtminstone i mitt liv inte skulle fungera. Jag antar att man blir lite mentalt utbränd av att ständigt pussla för att få in det där passet, som dessutom blir lite halvhjärtat och halvtaskigt, samtidigt som man kanske, lite i bakgrunden, vet med sig att man borde ägna mer tid åt familjen och det vanliga livet.
inte mens men mans … antagligen ännu djävligare…
* backa bandeT
Åååååkey (nu läst ditt gamla inlägg..igen…) så du har en årlig höstsvacka. Skit & pannkaka men du kommer igenom den också. Låter så cheazy men unna dig det & ro igenom detta. & du, löpning ÄR djävulens påfund…men vi gör det ändå, eller hur?!
Elak kommentar: Ursäkta men har du mens? :O
Snäll kommentar: Kom igen Johan ALLA känner som du mellan varven. VAD behöver just DU för att komma igen?? Är det motivationen av träningskompisar? Nytt upplägg? Träningsresa? Träna MINDRE/smartare? Det enda jag med säkerhet VET: DU VILL INTE BACKA BANDER. Framåt är det enda som gäller. Om det så är med snigelsteg. Varm kram på dig!!
Efter att kollat din träningskalender tycker jag att du framför allt har tränat – för hårt ! Jag var i samma kondition hösten 2011, cykla gick bra men löpningen var en pina, målet då var 6 km i 6:00 fart, dvs 36 min… gick inte, hade räta pulskurvor och spydde av utmattning hemma. Skjöt det hårdaste åt sidan och fortsatte cykla… på våren var det lättare att springa igen men inte som jag kom ihåg hur det var “förr i tiden” så jag sparade löpningen till höst/vinter 2012. Då gick det kuta, men det var oxå på en MAXnivå, 7 km var vad man orkade med, tills man började springa längre och för första gången i livet: SÄNKA TEMPOT …då var det lätt igen ! 10km, 15, 20, 21, 25, 30km på några månader och marathon 10 mån efter milpremiären.
Spring lite längre men mycket lugnare.
Tävlingsbiten / Triathlon kommenterar jag inte, då det ska vara hårdare än träningen !