Jag såg det nu som först. Att förra passet i all sin klafsighet innebar att jag sprungit längre under 2015 än jag gjorde under hela 2013. 2013 var, fram tills nyligen, det år jag avverkat flest kilometrar löpandes. Min plaskvåta visit på Ursviks gröna mil förde mig bortom det, vilket innebär att all löpning i december blir bonus och lägger kilometrar till ett redan trevligt rekord.

2271,3km under hela 2013 vs 2272,9km hittills 2015.

Det börjar verkligen bra. Ja, det är ju förarbetet inför 2016 som har börjat nu. Så även om 2015 närmar sig sitt slut är det en bra början. Ett gott slut på året och en god inledning på den nya säsongen.

Jag har min plan klar nu, lite löst uppdragen, ifall jag inte vet vad jag vill.

Måndag: Terräng-bus med TNT, nån sorts intervaller

Tisdag: Överkropp (bytbart med torsdag)

Onsdag: Lätt distans/återhämtningsjogg

Torsdag: Underkropp (bytbart med tisdag)

Fredag: Vila (eller alternativ träning, typ cykel, crosstrainer eller stavgång)

Lördag: Vila (alternativt långpass)

Söndag: Långpass med TSM

Givetvis är det inte hugget i sten, utan mer en idé vad jag ska göra om jag inte kommer på något bättre så att jag inte låter dagar glida iväg som jag hade kunnat använda bättre. Ibland gör jag så, jag funderar så mycket på vad jag skulle vilja göra att inget blir gjort.

Vet jag inte, så har jag en plan att falla tillbaka på. En grundidé, om man så vill. Jag vill ha lite mer kontinuitet, lite färre stora glapp och mer rutiner. Givetvis får kroppen säga sitt också, det ryms liksom i det där att veta vad man vill. Vill jag vila gör jag det.

Vet jag vad jag vill är det ju lätt, då är det bara att köra (eller vila). Det är just de där gångerna jag villrådigt inte har den blekaste om vad jag vill göra som vållar bekymmer och långa luckor i träningskalendern. Jag vill för mycket ibland, och då är lite schema och rutiner bra att ha. Ibland vill jag ingenting, och då är också ett schema bra att falla tillbaka på. 

Sluta tänk och bara gör.