Tittar på träningen, hur den sett ut. Jag är inte nöjd. Jag är inte säker på att jag fått den träning jag behöver för att klara 100km.
Dagens pass gick osedvanligt tungt, och mycket långsammare än det borde gjort. Åtminstone 8-9 minuter långsammare.
Jag försöker se på träningsdosen, bedöma om det räcker men jag är för oerfaren och för partisk för att få rätsida på det. Men spontant känns det som för lite, för kort och för sakta.
Jag har varit för mycket skadad i sommar för att kunna träna som jag velat.
När jag kollar bakåt, bara de senaste 90 dagarna (dvs sen 1 maj i princip, när skadorna började) har jag med nöd och näppe lyckats springa 35km/v i snitt. Det är väldigt lite om man ska klara 100km. Visst svider det, jag vill väldigt gärna klara 100km. Men jag får nog göra det nästa år.
Surt, men jag byter faktiskt distans till en som passar min träning bättre och tar nya tag till 2015. För då..!!!
Japp 🙂
Man kan byta distans på nummerlappsutdelningen t om 🙂
“Stay true” gäller under hela livet. 🙂
Kan man byta distans så nära in på?
En dag springer jag 100km och kanske till och med 100 miles, men ska jag hålla för sådana äventyr måste jag vara uppriktig mot mig själv. “Stay true” som amerikanerna skulle sagt.
Jag har bara en kropp, men det finns massor av lopp. 🙂
Bra Annica! Jag blir lätt upprörd över sånt som “klart att du fixar det” och ‘du ångrar dig om du inte håller dig till planen” som jag har läst i olika sammanhang. Det är inte seriös peppning i mina ögon. Det är bara dumt. Du vet bäst och tar de rätta besluten. Kör så det ryker! 😀
Klokt beslut Ja gillar dig för att du tänker på dig själv och lyssnar på kroppen !!!!
Underbart att läsa! Imorgon är det en ny dag. 🙂
Nu är jag jättenöjd och faktiskt inte det minsta stressad längre, och väldigt sugen på intervaller – helbisarrt! Jag har ju redan sprungit idag 🙂
Håller med Sylvia, men det vet du ju redan. 🙂
När det handlar om träning är de allra flesta rörande eniga om att man absolut inte ska öka för fort pga skaderisken. När det handlar om lopp och t.o.m. en del sociala långpass verkar en del få fullständigt fnatt och hejar på andra mot stordåd in absurdum.
Jag är alldeles övertygad om att du nu är lugn i själen, nöjd och ser fram emot din nya utmaning med glädje. Precis som det ska vara, löparkroppen och löparknoppen förtjänar att vårdas ömt. 🙂
Tack Sylvia, jag känner mig rätt belåten med beslutet faktiskt, det känns rätt i maggropen 🙂
Jag tror det t om kan vara skadligt att ge sig på 100km om man inte är rätt tränad för distansen. Åtminstone borde skaderisken vara skyhög.
For what it’s worth – jag tycker att du är en klok kvinna som lyssnar till dig själv och inte till alla heja-rop, som tenderar att dyka upp i såna här situationer. Ingen, mer än du själv, vet vad du är kapabel till just nu. Ingen!
Bra val och jag kommer att följa dig och hejja härifrån södern. 🙂