?Personligt rekord på Paris Marathon.

19 April 2017

”Du e ju dum på riktigt”… har jag fått höra ganska många
gånger senaste veckorna. Vadå dum? Jag ska ju bara ta mig runt och njuta… det
är ju bara en mara. Fungerade inte riktigt som en bra förklaring för kollegor,
släkt och vänner… märkligt att de inte tänker som jag.

Allt började som en bra idé förra sommaren sent en natt i
Skåne med några gamla vänner. ”Jag behöver en bra mara att träna mot.” sa Benny.
”Bra, jag hänger på!” sa jag. ”Kör Paris Marathon. Jag är markservice och ni
kan bo hos mig!” sa Frederik. Lite googlande på datum och sedan skakades det
hand på den geniala idén… med tillägget när den geniala planen presenterades
för våra respektive att planen då även skulle innefattade våra familjer.

Sagt och gjort, under hösten bokades både mara och resa. Jag
och Benny enades om att sub 3:20 var en bra plan och anmälan till grupp ”blå, 3:30”
gjordes. Hösten flöt på sådär, men efter 178km under 24h i Växjö kändes det som
att ”nu jäklar ska det springas långpass innan Paris!”… sedan kom verkligheten
och tog ner mig på jorden i januari.

Flytt av tung garderob, halkning på isfläck, två sömnlösa
nätter och ett besök hos läkare bekräftade att ett förmodat diskbråck var ett
faktum. Några veckor senare när ryggen kändes bättre kvarstod endast ett
problem… ingen känsel i delar av vänster fot samt en vad som glömt bort hur
muskeln ska användas. Att springa utan att kunna skjuta ifrån med vänster ben
var en ny upplevelse och ganska skrattretande i alla misär. Där rök Paris
Marathon… meddelade jag mina vänner, men vi ska nog kunna har trevligt i alla
fall, kan ju supporta Benny längs med banan. Tråkigt men lysande idé tyckte
Benny… innan han en vecka senare meddelade om rejält feltramp under en löprunda
som resulterat i en fraktur i foten… 6-8 veckor på kryckor. Vi började fundera
på om man fick starta i sista startgrupp med kryckor, dricka rödvin och hjälpa
varandra.

Två veckor innan start meddelade Benny att det inte fanns
någon chans att ta sig runt då läkningen inte gått enligt plan. (konstigt när
man jobbar över hela jorden och hoppar mellan flygplatser på kryckor…). De va
ju själva f-n. Någon måste ju åka hem med en souvenir från Paris… och då menar
jag inte ett Eiffeltorn i plast. Bokade besök hos massör och kiropraktor, blev
lagom misshandlad med det positiva beskedet att ”nu ska det nog inte göra lika
ont om du trotts allt ska springa”. Nytt mål blev att ta mig runt under
maxtiden och njuta av staden. Efter lite räknande så fanns det en chans att gå
under 5h om jag snittade under 7 min/km.

Väl på plats var det dags att hämta nummerlappen, som inte
lämnades ut om man inte visade upp ett läkarintyg på att man var frisk… vilket
jag givetvis kunde. (Som tur var hade inte läkaren kollat upp vare sig rygg,
ben eller om jag var klok i huvudet… bara EKG och blodtryck). ”Vi kilar bara in
på mässan och hämtar nummerlapp så kan ni börja beställa lunch på bistron här,
kommer strax!”… jo säkert. Van vid de numera torftiga ”mässorna” i Sverige fann
vi oss i löparnas nirvana med över 800 utställare och mängder med roliga
tillbehör att handla. Jag och Benny hjälptes åt att dra varandra igenom mässan,
lyckades begränsa inköpen till ett par nya löptights och kom precis lagom
tillbaka till familjerna för att betala deras nota.

Race day och upp i ottan efter att ha laddat rejält med ”röd
sportdryck” av bättre årgångar i två dagar… kan meddela att man känner sig mer
laddad med Vitargo, men man måste ju prova. ”Markservicen” skjutsade in till
starten… och där vaknade jag till. 180 knyck på ringvägen i en ny Porsche
Boxter GTS… yeeeeha!

Säkerhetskontroller, inlämning och till start. ”Blå gruppen”
för 3:30 var inte att tänka på (ville ju inte bli nedtrampad…) så väntade
tålmodigt på 4:30 gruppens start. Lyckades nästan innan tålamodet tog slut och
sögs med i 4h-gruppen. Grym känsla att passera Place de la Concorde efter
Champs-Elysées med Triumfbågen i ryggen och vidare mot Paris utkant… då ringde
telefonen. Tja… har ju aldrig pratat i telefon under en mara tidigare så varför
inte svara. Sambon överraskad, men nu visste jag var hejarklacken fanns.

Vidare in mot centrum igen, lätt haltande i stadigt 6:30-
tempo. Kände mig som Quasimodo när Notre-Dame passerades och funderade på att
fly upp i klocktornet men strax så möttes jag av mina supportrar som hejade
villigt. Blev till att stanna till några minuter och se stark ut, hade ju ingen
brådska, men när jag insåg att de inte hade med sig någon ”röd sportdryck”
stapplade jag vidare ut i löparhavet.

Sportdryck… fanns det endast vid 27km, övriga stationer
bestod av vatten i plastflaska, sockerbitar, apelsinklyftor och fördärvade
vindruvor (kallas russin och är äckligt…). Kanske kunde man byggt sin egen
sportdryck av detta, men nöjde mig med vatten och en sockerbit att mumsa på.
Smart att jag valde ta med telefon i bältet i stället för mina två flaskor
högkoncentrerad vitargo som jag brukar… not.

Hetta… ”Möt våren i Paris”, glöm det. Möttes av högsommar i
Paris. 26 grader och gassande sol efter 30k. Mycket vatten, både i mig och på
mig. Oroväckande många sirener från ambulanser och vinglande löpare. Tur jag
inte hade bråttom och tack för att markservicen hittade en flaska solskydd 50+
på morgonen. Bara att njuta av solen.

Förbi Eiffeltornet och in i Boulogneskogen.  Rutin och pannben i alla ära, men har man
inte sprungit längre än 14km sedan december talar ljumskar och höftböjare om
för en att det var dumt. Tappade lite intresse för omgivningen och började gå
in i min bubbla. ”Heja Sverige och Team Blekinge!” Pang! Där sprack min bubbla.
Hade passerat Niclas, en Marathon Globetrotter från Kristinehamn som sprungit
både Kustmara och PRT i Växjö. Slog följe och hade mycket gemensamt att prata
om medan vi peppade varandra. Niclas var sliten och vid 39k kändes 7:30 tempo
långsamt till och med för en krympling som mig. Ökade till något mer behagligt
tempo och njöt av sista kilometrarna in mot mål. Oklar känsla när man ”spurtar”
sista kilometern, passerar mängder med människor och inser att man ökat farten
till 6:30-tempo… allt är relativt.

Imål… på nytt personligt rekord 4:49:33. 1,5h långsammare än
ursprungsplanen, långsammaste maran någonsin (ultra och Ironman inräknat)… men
det var i alla fall personbästa på Paris Marathon.

Trotts allt riktigt nöjd att ha genomfört loppet. Kroppen
höll (blev inte värre…), klarade maxtiden och även 5h. Klarade av ytterligare 2
dagars sightseeing med familjen (med lite stopp för att fylla på med den röda
sportdrycken) trotts alla dessa tusentals trappsteg, vilket var ett delmål i
sig. Inte minst så fick ressällskapet tillslut med sig en souvenir hem till
Sverige borträknat Eiffeltornet i plast.

Summerar jag Paris Marathon var det en fantastisk härligt
lopp, vackert, välorganiserat, stort och mäktigt. Rekommenderas varmt (även när
det är kallt…).

Jag och Benny smider redan planer på revansch 2018 och har
logistiken klar. Ska bara funderar på hur vi ska lägga fram vår nya plan för
arbetsgivare och familjer… men det kommer vi säkert fram till en sen kväll i
slutet av sommaren.

9 Comments

  1. Hans

    Ja visst var det varmt! Du slog med fem minuter… Efter tre mil tänkte jag mest hela tiden “Jag ska nog nöja mig med halvmaror i fortsättningen” 🙂 Men perfekt att turistgå runt Paris på måndagen, jag stelnade inte till som jag brukar efter Sth M, då jag mest ligger på soffan hela dan efter!

    Reply
  2. Gitte

    Rolig race-rapport!!! 🙂 Grattis!! Jag älskar Paris Marathon!!!

    Reply
  3. Peter

    Tack Mollie för att du förstår mig :). Gäller att utgår från de förutsättningar man har och inte deppa ihop för att allt inte är på topp… kan kan ha kul med en nummerlapp på magen ändå :):

    Reply
  4. Mollie

    Galet …ruggigt galet men det gillar jag. Jag gillar att du faktiskt springer trots att det kommer bli din värsta upplevelse och resultat och att du faktiskt verkar ha haft en fantastisk dag om än smärtsam 🙂 GRATTIS och vad härligt att vi är sååå många galningar!

    Reply
  5. Pauline

    Galet, men imponerande!

    Reply
  6. Peter

    Tack Niklas… :).

    Reply
  7. Marie-Louise

    Rolig läsning. Man får lära sig uppskatta olika saker när det gäller tävling och prestation.

    Reply
  8. Eva

    Du milde, vilken evighetsmaskin du är????….starkt sprunget mtp den fantastiska träningsmängden????

    Reply
  9. Niklas

    Du verkar väldigt klok då man pratar med dig, så får gå på det… 🙂 Grattis till en imponerande insats i Paris!

    Reply

Submit a Comment

Please Login to Comment.

Uppdatering

Dags för en liten notering igen. Efter nytt jobb 2018 blev träningen lidande men ur det perspektivet blev pandemin en räddning. 2020-2021 blev det...

30 minuter om dagen med paceUP! är allt som behövs

Att träna 30 minuter om dagen är en viktig del av att upprätthålla en hälsosam livsstil. Regelbunden motion kan bidra till att minska risken för...

Lisa springer vidare med en smile and wave festival och vmkvartett

Vi gjorde ett val! Vi skapade vår Smile and Wave festival! I la France och vi kan i Cannes. Nu spelas den ärliga, roliga och häftiga film upp om hur...

Loulou Eriksson: Mina bästa lyssnartips för promenaden

Jag har aldrig varit bra på att lyssna på radion hemma. Man förflyttar sig hela tiden och om radion står på får jag svårt att hålla ordning på...

Lisa springer vidare med Stockholm ❤ Lisahjärtat

Mina tankar som jag skrev för exakt en vecka sedan. Efter en måndag ute i naturen, som jag aldrig berättade om att jag publicerat får ni gärna läsa...

paceUP! Nyhetsbrev – Februari 2024

Träningsåret har rivstartat på paceUP! och vi är redan inne i februari. Med nya kunder och nya välgörenhetssamarbeten känner vi oss övertygade om...

paceUP! Nyhetsbrev – November 2023

Lanseringen av paceUP! Tyskland är live och vi har tagit oss an den kanadensiska marknaden! Hela paceUP! plattformen finns nu tillgänglig på tyska...

Fånga hälsa och energi på 5 Minuter med paceUP!s populära skrivbordsträning

I dagens moderna arbetsmiljö spenderar vi allt mer tid framför våra skrivbord, och det är vanligt att bli fast i en stillasittande position under...

paceUP! Joins Hands with Karo Healthcare to Support Operation Smile’s Move for a Smile Digital Event

Since 2018, Karo Healthcare has been dedicated to supporting Operation Smile in their mission to bring smiles and hope to children born with cleft...

paceUP! och Karo Healthcare samarbetar med Operation Smile i “Move for a Smile”

Sedan 2018 har Karo Healthcare stöttat Operation Smile i deras uppdrag att ge leenden och hopp till barn födda med läpp- och gomspalt. Detta...

Uppdatering

Dags för en liten notering igen. Efter nytt jobb 2018 blev träningen lidande men ur det perspektivet blev pandemin en räddning. 2020-2021 blev det...

30 minuter om dagen med paceUP! är allt som behövs

Att träna 30 minuter om dagen är en viktig del av att upprätthålla en hälsosam livsstil. Regelbunden motion kan bidra till att minska risken för...

Lisa springer vidare med en smile and wave festival och vmkvartett

Vi gjorde ett val! Vi skapade vår Smile and Wave festival! I la France och vi kan i Cannes. Nu spelas den ärliga, roliga och häftiga film upp om hur...

Loulou Eriksson: Mina bästa lyssnartips för promenaden

Jag har aldrig varit bra på att lyssna på radion hemma. Man förflyttar sig hela tiden och om radion står på får jag svårt att hålla ordning på...

Lisa springer vidare med Stockholm ❤ Lisahjärtat

Mina tankar som jag skrev för exakt en vecka sedan. Efter en måndag ute i naturen, som jag aldrig berättade om att jag publicerat får ni gärna läsa...

Want new articles before they get published?
Subscribe to our Awesome Newsletter.