Resultat 2:17:16. 10 km löpning: 40:41, 40 km cykel 1:12:15, 5 km löpning 21:15 + ca 3 min i transition.

Tävlingspremiären avklarad minsann. Årets första nummerlappar brukar ju krängas på i samband med längdtävlingar. Men det
här året är ju inte saker och ting som de brukar. Det här är ju året då lilla
Majken föddes i mitten av mars! 🙂 Och därmed av förklarliga skäl även mindre längdåkning och
följaktligen heller inga längdtävlingar.

Så race-premiär 2015 blev Parndorf
Duathlon. Ett litet race i den lilla byn Parndorf i Burgenland i allra östraste
Österike ute mot gränsen till Slovakien och Ungern. 10km löpning + 40km cykling
+ 5 km löpning stod på programmet.

Det skulle dock visa sig att även om det
bara var knappa 300 deltagare var det minsann inga duvungar. Det var inte bara
Burgenland-mästerskapen utan även österrikiska mästerskapen för gubbar å tanter
över 40. Och ja; det finns en del rätt snabba masters-herrar (och damer med för
den delen).

Som litet bevis på kvaliteten kan väl
nämnas att det för att bli Burgenlands-mästare krävdes 33 (!) minuter första
milen, 55 minuter på fyra mil cykel (dvs snitt på 42,5 km/h) samt 17:30 på
avslutande halvmilen… Ja det e rätt så bra tider det… Hoho.

Hur gick det för mig då? Jo ganska hyfsat
faktiskt på min egen lilla nivå. 2:17:15 blev det. Fördelat enligt:

första 10 km löpning 40:41 (dvs 4:04/km).
40 km cykel 1:12:09 (dvs ca 33,4 km/h).
sista 5 km löp 21:15 (dvs 4:15/km)
plus ca 3 min i växelzonerna.

Nöjd på det hela taget. Hade siktat på 2:18
och kom in på dryga 2:17 🙂 Man känner sin egen förmåga rätt bra numer. Haha. Men i
ärlighetens namn hade jag sett framför mig långsammare löpning och snabbare
cykling.

Mkt nöjd att köra första milen på 40:41
trots liiiite broms för att orka cykla. Trodde i ärlighetens namn inte att jag
skulle va nere på de tiderna längre. Har ju till viss del offrat löpning (och
då framför allt snabbare och kortare löpning) till förmån för cykling och
(lite) simning. Och den löpning jag gjort har varit mer gnet-löpning med
IM-maror och bergs-ultror i sikte. Så det var en positiv överraskning!

Cyklingen hade jag tidsmässigt faktiskt
hoppats att snitta över 34 km/h… Så pass kort och med tri-hojen bör jag orka
mata rätt bra runt 34-35 km/h även om det (som i princip alltid på triathlon
(förutom i världscupen i sprint- och kortdistans)) är solokörning som gäller
eftersom det är förbjudet enligt reglerna att ligga i någons vindskydd.

Men den starka vinden omöjliggjorde ett
bättre snitt den här dagen. Skillnaden på att cykla solo och i grupp blir ju än
större när det blåser. Som bekant kan man spara ca 35-40% kraft på att ligga i
klunga och säkert mata upp snitthastigheten med minst 5-6 km/h genom
klungkörning. När det inte är tillåtet och det dessutom blåser blir det att ta
till även pannbenet och inte bara lårbenen. Så ändå nöjd med knappa 33,4 km/h i
snitt trots att det var så blåsigt. I bättre förhållanden är jag ganska säker
på att det hade varit åtminstone 34,5 km/h.

Och de sista 5 km löpning… Tja… Det är
ju bara att bita ihop det… Haha… Jag kände att jag kutat milen på dryga 40
minuter och snittat 33,4 km/h på cykeln i 40 km en blåsig dag för att säga det
så… Mkt stumt och rejält kantigt i benen första km. Men kom igång rätt ok
efter ett tag och tog mig i mål med ngt så när grace utan att ta ihjäl mig
sista biten på 21:15, dvs 4:15/km i snitt. Detta trots att det egentligen
aldrig kändes så värst bra på de avslutande fem km. Men på ett sätt ganska
skönt att kunna hålla 4:15/km trots en halv-kass känsla.

Tyvärr glömde jag ställa klockan i
multi-läge innan start så det blev ju bara en enda lång aktivitet och inte
uppdelad på de fem delarna (inkl transitions). Och efter cyklingen glömde jag
så klart stänga av cykeldatorn så den stod där å tuggade på fram tills efter
duschen, så där blir ju också infon lite svårhittad. Haha… Man tycker man har
koll men årets första race är alltid årets första race.

Huvudsaken e att det va kul som fan och att
första milen löpning gick så pass bra. Och kanske allra bäst var väl att det
var en grymt fin vårdag så att åskådarna (d.v.s. bl.a. Linda, Majken, Sixten å
besökande mamma) tyckte att dagen gick att stå ut med 🙂

Konstateras kan även: helveeete va snabba
en del är på cykeln! Ja på å kuta också då men skillnaden blir onekligen mer
uppenbar på cyklingen för mig eftersom jag är relativt sett bättre på å kuta
och därför blir omcyklad av en hel del av cykelfantomerna. Galet va de trycker
på. Där ligger man i lä. Men gött å se på en del av de äldre
master-mästerskaps-deltagarna att det går att hänga i en bit uppåt i åldrarna 🙂

Det är även en lite annan situation för mig
i duathlon än i triathlon. Eftersom jag i triathlon är så erbarmligt dålig på
att simma så cyklar jag ju förbi folk i parti och minut. Inte för att jag
skulle va så bra på att cykla utan då mest för att jag suger på att simma. Men
i duathlon springer jag ju snabbare än många cykelfantomer. Således lite
stressande att bli så förnedrad på cykeln. Haha. Jag är ju van att stadigt
avancera genom fältet ”tack vare” min urusla simning. Inte att bli parkerad på
cykeln (trots ett 33,4 km/h i snitt en blåsig dag…). Detta är onekligen lite av
en stressande känsla. Särskilt eftersom jag inte är så rutinerad på det där med
att pacea (eller säger man pejsa på ”svenska”…? 🙂 ) mig på
cykeln. Jag ägnar mycket tid åt att fundera kring om folk runt om mig skulle
vara irriterade på att jag håller ett ojämnt tempo. Haha. Vilket jag inte gör…
Jag får bara för mig det… Men det är ändå stor skillnad i hur väl jag kan hitta
mitt tempo på löpningen och på cyklingen.

Nåväl: race premiere för 2015 avklarad. När
nästa race blir får vi se. Jag anmäler mig lite som det funkar på kort varsel
utifrån hur resten av familjen tycker är ok. Tävling nära: ska nog kunna funka.
Tävling på mkt trevligt ställe så man kan köra najs helgutflykt: funkar också.