Så var det dags att summera IM2017 i Kalmar och det gångna
träningsåret.

Året har bestått av 328 timmarsträning fördelat på 149
timmars cykling (46 %), 136 timmars löpning (41%) samt 43 timmars simning (13
%). Blev ganska likt den procentuella fördelningen som de olika momenten tog
under loppet, kanske skulle ha ägnat lite mer tid åt cykling?

Året har även bjudit på personligt rekord på maratondistans
(Växjö) på 3:27:16 i oktober 2016 samt första Vätternrundan i juni 2017 vilken
avverkades med Kalmar CK sub10-grupp på 9:42.

Tillbaka till 19 augusti och dagen för IM2017.

Klockan ringde vid 4:40 och jag vaknade relativt pigg men
till ljudet av ett ihållande regn. Kollade väderprognosen och SMHI förutsåg
regn i ytterligare några timmar medan YR´s prognos såg mer lovande ut med
uppehåll från kl 5-6. Fixade frukost bestående av gröt med banan och drack en
hel del vatten. In i bilen för att via diverse omvägar parkera på Ängö och möta
upp Micke vid 5:20. Strax efter kl 5 slutade det att regna, heja YR. Vi tog
sedan gemensam promenad in till stan, pumpade cykel och kollade att allt var
som det skulle.

Gick ner till hamnen och kollade läget för rundningsbojarna
som inte riktigt var i rätt position under fredagen när cykeln checkades in. Allt
såg ut som det borde. Vandrade bort mot startleden för att framåt 6:45 börja proceduren
med att ta på våtdräkt mm. Svåger Magnus kom förbi och vi fick en pratstund.
Även Mickes familj dök upp och vi smålöjligade oss lite men det fördrev tiden
och nervositeten släppt lite. Åt en banan och det meddelades i högtalaren att
vattentemperaturen var 19,7 grader. Perfekt!

Dags att inta position i ledet och jag ställde mig lite
bakom 1:30 skylten. Efter en stund knackade en medtävlande mig på axeln och jag
fick då se Julia som stått och skrikit på mig men utan framgång, halvdöv, med
öronpluggar och i tävlingsbubblan. Blev naturligtvis glad och gav henne en kram
och det kändes att hon varit ute och festat kvällen innan om man säger så. Även
Jeanette, Eva mfl anslöt och önskade lycka till. Nationalsången spelades liksom
Kentas ”idag är jag stark”, Kalmar IM´s egen nationalsång.

Klockan slog 7:00 och ledet började röra sig framåt och jag
tog en energigel och drack lite vatten. Kön ormade sig fram och plötsligt var
man där, högerledet och sedan i vattnet. Började lugnt i 3-takt, tittade ofta
efter bojarna för att inte navigera fel och valde plats där det var glest med
simmare. Väl ute ur hamnbassängen gick det lite krusningar med småvågor som
ville leta sig in i munnen och några kallsupar blev det.

Upp mot första rundningsbojen efter ca 700 m och förväntade
mig att det skulle bli trångt när alla vill gå nära böjen och få en kort väg
men det var förhållandevis lugnt. Mot Varvsholmen och fortsatte i huvudsak i
3-takt. Nästa rundningsboj efter totalt ca 1500 m och en repris, ganska gott om
plats men visst var det några sammanstötningar på vägen hit. Västerut ca 150 m
till nästa rundningsboj. Här tappade jag lite riktningen och kom ut ganska
långt mot Varvsholmen innan jag kom på rätt kurs igen. Runt bojen och söderut.
Här blev det helt plötsligt lite stökigare och trängre i vattnet. Höll koll på
riktningsbojarna och svängde höger vid rundningsbojen in mot hamnen igen, även
här ganska gott om plats även att jag gick nära bojen. In mot vågbrytaren och
nästa rundningsboj som låg långt in nära kajen. Kändes som en evighet innan jag
kom dit och det var även här lite trångt och stökigt i vattnet. När bojen väl
rundats gick jag ut en bit från kajen för att få fritt vatten och lyckades
slappna av i de nedre regionerna och fick ut den mesta av överloppsvätskan strax
innan 3 km var simmade. Väntade på att det skulle börja göra ont i vänster axel
vilket det brukar vid sträckor från 3 km men det kom aldrig någon sådan, skönt.
Under bron och in på lugnt vatten. Efter vänstersvängen vid rundningsbojen la
jag mig ganska långt till höger för att slippa andra simmare och det var en bra
strategi. Under Ängöbron och jag började aktivt förbereda mig för uppgång och
kommande moment; knäppa av simmomentet på klockan, dra ner ryggdragkedjan, ta
av klockan, dra av ärmarna, på med klockan, hämta påse, byt om. Simmade på och
tänkte att nu så, snart blir det nog riktigt trångt fram mot rampen men det
blev det inte utan jag kunde gå upp i vänstra delen. Kollade klockan snabbt
innan jag knäppta på den för att ta tid för T1. 1:28 visade den. Tänkte innan
att jag, om allt gick riktigt bra, kanske skulle kunna nå 1:30, men jag hade i
planen kalkylerat med 1:35. Officiellt blev tiden 1:28:18. Min GPS-klocka
visade på sträckan 4,1 km. Klev upp ur vattnet på plats 1598 av 2147 startande.

Kände mig inte yr utan pigg och fräsch och kunde påbörja
bytet så som jag tänkt mig. När jag greppat påsen med cykelprylarna så stod det
folk utanför ombytestältet och bytte om. Efter en snabb titt in så förstod jag
varför, det var smockfullt. Satte mig ner på marken och började dra av
våtdräkten. Glömde att jag hade vadkompressioner på mig och drog ner den högra
tillsammans med våtdräkten. Shit, den låg som en korv nere vid foten. Gjorde
dock vad jag kunde för att få den på plats och till slut lyckades det, trodde
jag, mer om det senare. På med alla cykelprylar och tog sikte mot cykel, in i
tältet och pang. Här blev det totalt grått av all fukt i tältet som immade igen
mina glasögon så de åkte av fortare än kvickt. Småjoggade till cykeln, på med
glasögonen, hakade ner cykeln från ställningen och joggade vidare bort mot
utgången. T1 genomförd. Hade 7 min i planen men den gick officiellt på 3:52.
Kändes riktigt bra då jag på fredagen försökte simulera tänkt joggtempo och kom
då fram till att det tog drygt 1:30 att bara ta sig genom området.

Upp på cykeln och började trampa, tog en energigel i höjd
med Ängö och kände att det fanns gott med energi i kroppen och inget speciellt
hände egentligen mer än att jag cyklade förbi relativt många och blev omcyklad
av relativt få. Pumpade på bra ner till Degerhamn, medvind på Ölandsbron och sned
mot-/sidvind söderut. Åter medvind när ön skulle korsas till östra sidan och
här gick det naturligtvis lätt, men man visste ju vad som skulle komma
framöver. Tog lite extra energi samt ett snabbt stopp för att tömma blåsan
innan det var dags att svänga vänster mot Resmo. 8 km lätt uppför och rak
motvind. Många verkade dock ha det jobbigare än jag, eller så var de kloka och
tog det lugnt, för här passerade jag många och på något vis fick jag energi av
detta och det kändes bättre än jag förväntat mig. Blev lite vila i nerförbacken
och sedan norrut mot Färjestaden. Så var det dags för elddopet, Ölandsbron i
rak motvind. Pannben, pannben och åter pannben. Speciellt uppför högbrodelen
när kroppen gick på högvarv och hastigheten visade 16-17 km/h. Till slut var
dock bron slut och dags att ta sig in mot folkhavet för att vända vid Ängörondellen.
Rullade på bra men i höjd med Lindsdal på väg norrut kändes tydliga tecken på
att kroppen fått slita lite och resan norrut, vändningen i Rockneby och
återresan in mot stan blev lite lugnare. Kände att jag ville återhämta mig lite
inför löpningen. Tog min energi i stort som planerat; en energigel plus en energikaka
i timmen, missade nog bara en halv energikaka och jag räknat rätt. När jag
närmade mig växlingsområdet tryckte jag på klockan för avslutad cykling och den
visade då 5:44 och en sträcka på 181,6 km, officiellt blev tiden 5:44:24 och en
snitthastighet på 31,4 km/h. Hade i min plan räknat med 31,5 km/h och en tid på
5:43. Cykeltiden blev den 777:e bästa i loppet.

Joggade in för T2, hängde upp cykeln, mot ombytestältet, tog
min påse och nu var det gott om plats i tältet. På med löparprylarna och iväg.
Hade i planen 7 min för detta, visste att detta nog var väl tilltaget men den
officiella tiden på 2:39 gick fortare än jag kunnat tro. Ut på löpningen och
tryckte igång klockan.

Benen lite stela som de brukar vara efter en stunds cykling
och tempot rullade på bra runt 5 min/km. Kändes bra så jag tänkte att jag tar
ett par km i detta tempo innan jag går mot ett tempo på 5:20-5:30. Efter några
km började det göra lite ont på framsida höger skenben, strax under knäet.
Detta har jag aldrig känt förut och började spekulera i om jag slagit i
cykeltrampan eller något liknande. Sprang på och tog min erergiranson dvs två
energigel i timmen. Första varvet flöt på relativt bra men smärtan i benet
tilltog men jag kunde inte härleda hur det kunde komma sig. Första varvbandet
på Fredrikskans var härlig och konkret, bara två varv kvar. In genom stan och
ut på varv två. Började ta citron och saltgurka ganska tidigt här, kanske jag
gjorde det redan under första varvet, jag minns inte, som förebyggande. Under
andra varvet kunde jag konstatera att jag låg 10-12 min före min plan som var
på 11:22. Började känna lite obehag i magen som kom och gick och jag började
bli lite orolig. Efter ett tag kom jag på att det var Colan i depåerna som inte
var riktigt avslagen så varje gång jag tagit detta så körde det igång i magen
men efter en rap eller två så lättade det och så fortsatte det varje gång jag
tog Cola och då visste man ju vad det var och kunde lugna ner och slå bort
tankarna på att magen höll på att börja strejka. Även andra varvet flöt på bra dock
med allt mer tilltagande smärta i benet, vad sjutton kan det vara. Vid
biblioteket fick jag veta av Mickes bror att Micke var strax framför mig och
att jag snart var ikapp. In i stan och där fanns en 300 m lång raksträcka med
en vändpunkt längs bort och samma väg tillbaka. Började kolla efter Micke för
om jag mötte honom här så innebär det att avståndet mellan oss är 600 m eller
mindre. Fick aldrig syn på Micke och tänkte att hans bror sagt så för att peppa
mig och att avståndet i verkligheten var större än han gett uttryck för. La
ändå i en extra växel för att om möjligt hinna ikapp. När det var 10 km kvar
började låren kännas lite stela och jag började få problem att hålla det tempo
jag nu satt upp på 5:15 och fick mana på benen. När jag kom till Neptunusvägen
och hade ca 9 km löpning kvar så ropade min pappa att Micke hade ett försprång
på 4 min och detta motiverade mig att försöka hålla tempot uppe. Upp och vända
vid Bergavik och ner mot Neptunusvägen igen efter ytterligare ca 3 km löpning
fick jag veta att det nu bara var 1 min upp till Micke. Benen stramade och
smärtan i högerbenet pulserade. ”Nu jäklar ligger du på och tar in denna minut”
intalade jag mig själv. Efter ytterliggare någon km löpning så fick jag syn på
en välbekant ryggtavla 100 m framför mig och efter några hundra meters löpning
så var jag ikapp vid ca 38 löpta km. Jag meddelade då att ”nu tar vi sällskap i
mål”. Micke propsade dock på att jag skulle köra på i mitt lite högre tempo men
jag nekade och vi tog sällskap resterande del av loppet och sprang in på röda
mattan sida vid sida. Vilken grej, att efter så många träningstimmar
tillsammans också gå i mål samtidigt efter dryga 11 timmars tävling. Klockade
av löpningen på 3:49 och en sträcka på 42,6 km, officiellt blev tiden 3:49:50.
Officiella tempot blev 5:27 min/km. Löpningen blev den 337:e bästa och en
totalplacering på 597:e plats av de 2032 som slutförde loppet.

Efter sedvanlig high-five med Björn på röda mattan och målgång
la jag mig på rygg i målområdet, dels för att pusta ut och dels för att ta in
stunden. Gick i mål på 11:09:03. En förbättring på 55 minuter mot IM2015. Till
slut tog jag mig upp och skulle ta emot min medalj, och vem står där om inte
Julia och hänger medaljen om min hals. Ett obeskrivligt ögonblick. Efter
fotografering, uthämtning av påse samt målgångströja så bar det av mot
mattältet. Ville dock byta om innan jag åt samt kolla hur det stod till med
mitt högerben. Där och då fick jag svaret. Vadkompressionen hade hamnat ut och
in i samband med T1 vilket innebar ett den kraftiga resåren som skulle smita åt
nere vid foten nu istället hamnat uppe på en betydligt mastigare vad. Djupa
fåror syntes dock utan blodvite. Kändes bra att få av denna.

Sammanfattningsvis ett bra disponerat lopp. Energiintag
fungera utan problem. Bytena gick bra utan några missar förutom det där med
höger vadkompression. Simningen gick över förväntan. Cykling ganska prick på
plan och löpningen ungefär som jag tänkt mig men är riktigt nöjd att kunna
hålla detta tempo efter simning och cykling.

Over and out för denna gång…